emblasmatte

När jag var riktigt liten och skulle addera tal, så blev svaret alltid fel. En vuxen skulle lätt kunna avfärda det hela med att jag var dålig på att räkna, men den som brydde sig skulle snabbt märka att jag alltid fick ett för mycket i mina svar och orsaken till det var att jag räknade med plustecknet också. Jag gick ut gymnasiet med högsta betyg i matte, så själva färdigheten var det alltså inget fel på. Men det här med att klura ut hur folk tänker, det är jag alltid fascinerad av.

 

Framför allt i mitt yrke som lärare, så får jag utöva detta detektivarbete, ibland dagligen. Så många felaktiga svar är egentligen väldigt logiska! Dessutom, om jag ska kunna hjälpa en elev på bästa sätt, så är det ju lättast ifall jag vet var i tankeprocessen det går fel.

 

Men det är ju inte bara elever som tänker. Inte minst med min yngsta son är det spännande att hela tiden fundera på vad som susar genom hans hjärna. När vi tittar på pedagogiska barnprogram, så är han alltid väldigt fascinerad och engagerad. Men hur mycket förstår han egentligen? Och hur visste han att Dora behövde ha ett förstoringsglas ifrån ryggsäcken när han aldrig sett ett sådant förut? Är det för att det är ett avsnitt han redan sett? Hur mycket minns han?

 

Att få arbeta med barn, oavsett ålder, måste vara något av det roligaste man kan göra. Alla intressanta diskussioner man får ta del av, alla spännande vinklingar på saker och ting. Jag ångrar verkligen inte valet av yrke när det gäller mötena med eleverna! Nästan varje dag lär jag mig något nytt. "Hur kan du veta så mycket?" frågade grannflickan idag. Tja, med så mycket kunskap i miljön jag vistas i varje dag, så är det självklart att det inte bara är eleverna som lär sig något!