emblasmatte

Hade jag bott i Guinea, så hade det inte gått en dag utan att jag pratat med varenda granne. Här i Sverige är vi dock betydligt frostigare i våra relationer.

 

När jag bodde i mitt kedjehus och Kevin var någon månad gammal, så pratade jag med grannen i huset bredvid. Det var i typ augusti-september och när hon sade något om mitt jobb, så kommenterade jag att jag ju var mammaledig nu. Då blev hon helt paff, för hon hade inte sett att jag varit gravid, trots att jag hade största kalaskulan halva sommaren!

 

Sedan snart ett år bor jag i mitt nuvarande radhus. En afrikansk grannfamilj har ett tiotal gånger skickat dottern att låna ägg etc, medan mamman alltid lyst med sin frånvaro (trots hennes afrikanska och troligen sociala ursprung). Övriga grannar har jag bara växlat ett "Hej" med, bortsett från ett par av grannarna. Idag kom en av "Hej"-grannarna med ett sopberg och jag, som kom med Kevin i pulka från parkeringen, stoppades av henne. Hon undrade ifall jag hade en bricka, som kunde öppna soprummet, för hennes man hade åkt iväg med deras (hm, själv har jag ju fyra brickor...). Självklart öppnade jag dörren åt henne, och hon blev så tacksam att hon pratade i en kvart efter det. Tänk så lite det krävs för att öppna upp för lite social kontakt! =)