emblasmatte

Familjen Annorlunda har haft nypremiär och jag satt så klart framför teven. Min favoritfamilj har alltid varit familjen Wallqvist, numera bosatt i Säffle. Även om jag inte är ett stort fan av mammans nya frisyr, så var familjen fortfarande lika trevlig.

 

Däremot blir jag rätt förbannad på vissa andra familjer. Det är inte första gången man ser en av familjerna åka iväg till en möbelaffär, och där ungarna löper amok. Helt okontrollerat hoppade de omrking i både soffor och sängar - med skor. Pappan hördes ett par gånger lamt säga åt barnen, men det var helt effktlöst. En annan familj skulle hälsa på pappa på jobbet. Han säljer mobiltelefoner och ungarna rusade genast runt och lekte med alla telefonerna, så de blev hängande i larmsladdarna i hela butiken. Mamman tyckte att barn är barn, och de förstår inte vad man inte får göra. Förlåt, men VAD I HELVETE!? Att en ettåring inte gör som man säger, för att den inte förstår bättre, det köper jag. Men när sjuåringar tillåts leva loppan, då är det banne mig bristande uppfostran! Och kan man inte uppfostra sina barn, då ska man ta mig tusan inte skaffa nära ett dussin. Det finns många familjer med många barn, där ungarna vet hur man uppför sig, så att påstå att ens barn inte vet bättre är detsamma som att tillskriva dem ett extremt lågt IQ. Är det det man vill göra i TV?

 

Trots ilskan över hur vissa valt att (inte) uppfostra sina barn, så lär jag ändå sitta där nästa vecka. Och säkert bli sur igen. Men det är bra, för då har jag ju något att skriva om på bloggen... :)