Teknikens under
Att promenera 30 minuter från verkstaden och hem är numer otänkbart att göra utan musik i öronen. Hur gjorde folk för 50 år sedan!? Det är så himla smidigt att plugga in hörlurar i mobilen, slå på Spotify och sedan knata iväg i takt till dunket.
Detta är dock inget nytt fenomen . När jag var tonåring (för tio år sedan, alltså), så kom först minibandspelaren. Man tryckte i en kassett, oftast med heminspelad musik från radion, och fick genast sällskap i sin ensamhet. Även fast man var tvungen att spola förbi låtar som man ledsnat på, och sällan lyckades stoppa bandet på rätt ställe innan nästa låt började, så gnällde man inte, för man visst inget annat.
Lite senare kom cd-spelaren. Nu blev det jättelätt att hoppa till rätt låt med en gång, men spelaren hade en annan nackdel: rörde man för mycket på den, så hoppade den i låten. Tyvärr var det en rätt känslig uppfinning, så det hoppades rätt friskt i och mellan låtarna om man var ute och gick (stillasittandes på bussen gick det rätt bra), även om senare versioner hade anti-skak-funktion (som inte helt levde upp till namnet).
Det finns många fascinerande uppfinningar, men den jag alltid förundrats mest över måste nog vara telefonen. Tänk att jag kan säga "Hej" i lilla Storvreta, och i samma sekund, så hörs min röst någon annanstans i världen, bara jag håller i en liten tingest. Hur kan mitt lilla ord färdas så snabbt och så långt? :-)
Kommentarer
Trackback
