Gröna Lund
Med höga förväntningar, så åkte vi under tisdagen till Gröna Lund. Mamma mötte upp och höll oss sällskap. Själv hade jag krängt på mig ett åkband, eftersom Kevin är för liten för att åka själv. Däremot var alla karuseller gratis för honom, och det var ett stort plus.
Först satte vi oss i flygande elefanterna. Redan efter första varvet insåg jag att jag förträngt att jag lider av åksjuka... Runt, runt, upp i luften och ner igen. Lyckligtvis var det inte alltför farligt, men en repris var uteslutet. Kevin var rätt sammanbiten. Därefter verkade Nyckelpigan vara ett bra val. Info-tavlan berättade att köandet skulle ta 30 minuter. Yeah, right... Och köa är inte riktigt Kevins grej. Han krängde i famnen och släppte jag ner honom, så försökte han helt sonika gå förbi hela kön. Det är inte lätt att vara liten...
Turen i Nyckelpigan visade sig gå i betydligt raskare takt än jag kom ihåg. Kevin var tyst hela resan och när jag kikade på fotot efteråt, så föstod jag varför... Stackars barn! =)
I den gamla cirkuskarusellen var det hästarna som lockade mest första gången, men andra fick jag upp honom på lejonen. Kevin röt som ett lejon mest hela turen och vinkade till mormor varje varv.
Veteranbilarna och tuff-tuff-tåget gick i hyfsat sakta mak och Kevin njöt i fulla drag. När jag inte styrde med min ratt,så fick jag en utskällning... Fotot från tågturen visar en betydligt mer avslappnad kille.
Man kan givetvis inte besöka Grönan utan att spela lite på chokladhjulen. Och se där - en högvinst! Kevin fattade direkt att det var godis i den stora asken...
När vi stötte på två nallar, så fick Kevin hälsa på dem. Han gav till och med villigt en kram, oblyg som han är.
Personalen var helt fantastisk överallt. Alla var så himla trevliga! Synd bara att vi inte hittade Kevins kusin. Idag fick jag veta att han var ledig igår, så det var inte konstigt att vi inte hittade honom bland sockervadd och hamburgare... Och apropå mat, så njöt Kevin av sina chicken bits och pommes, allt i sin egna stil.
Kommentarer
Trackback
