emblasmatte

Oj, vad länge sedan det var jag skrev här! Tiden rusar iväg och jag har varit så upptagen.

 

Nu är terminen slut även för mig och jag är verkligen i stort behov av ledighet. Det har varit en väldigt jobbig termin för både mig och flera av mina nära, men jag har ju varit tvungen att bita ihop och jobba vidare. Nu ska det bli skönt att få slappna av. Även om det inte blir så precis avslappnat när Kevin är hemma från dagis också och vägrar låta mig vara längre än en meter ifrån honom...

 

Kanske är det åldern, kanske är det separationen som gör honom så mammig. Idag, till exempel, när jag rensade i mitt pyttelilla jordgubbsland, så stod han och skrek vid kanten och ville att jag skulle hålla honom i handen samtidigt. Trots att jag bara var 6-7 decimeter bort... När vi är i tv-rummet, så vill han alltid sitta i knät på mig. Även när han vill leka med stora traktorer, och det blir bökigt med både honom och traktorer i knät, så vägrar han acceptera att sitta bredvid mig. Sådant här är väldigt påfrestande. Det är ärligt jobbigt att klippa gräsmattan med en hand, för att man måste hålla i honom med den andra. Det är inte kul att duscha medan han står och håller i draperiet, så det blir blött i hela badrummet, för att han är rädd att jag försvinner bakom draperiet. Så här är det varje dag och när man aldrig får någon avlastning, så är det påfrestande. Men det är väl en fas som går över. Det är bara att bita ihop, som vanligt...

 

Andra saker går bra. Vi hade personalfest i går och mellansonen ryckte in som barnvakt. Kevin skötte sig jättebra och det var inga som helst problem. Brorsan fick till och med på blöjan perfekt!

 

Denna vecka har också talet gjort ett jätteskutt framåt. En morgon när vi kom till dagis, så sade Kevin "Hej Maja!". Inget märkvärdigt för de flesta, men för Kevin att säga det helt utan antydan till fel är det ett genombrott. Han säger också andra namn, såsom Luna. Länge har han haft sina ord för saker och ting, ord som nästan bara jag förstår, men nu har några alltså börjat bli helt rätta, så att alla förstår dem. Jag tror det kommer att göra att det tar bort en del av hans skrikande, för när man inte riktigt förstår honom, eller om han vill säga något han inte kan sätta ord på, så skriker han i frustration. Inte dödskul det heller...

 

Även om jag här skriver en del negativa saker, så får man aldrig glömma allt det positiva. En av Kevins mest fantastiska egenskaper är hans sömn. Han går nästan aldrig upp före 8.00 frivilligt, efter en sisådär 12 timmars sömn. Sådan har han ALLTID varit. Om jag skulle sammanfatta allt som är jobbigt och allt som fungerar bra, så vinner helt klart det positiva. Kevin är ett fantastiskt, underbart, snällt barn! Men ibland skulle det vara skönt om man fick lite avlastning någon gång ibland...