emblasmatte

Nog för att Kevin är mitt tredje barn, men eftersom ettan och tvåan var småbarn för en eon sedan, så minns man inte riktigt hur det var. Tills man sitter i smeten igen...

 

Kevin är nu 20 månader "gammal" och kan i vissa lägen vara en mycket bestämd ung man, liksom alla andra småttingar, så klart. Fjanterierna jag utövat framför mina andra barn hade jag förträngt långt bak i hjärnan, men nu har jag insett den bistra sanningen: det är till att vara pajas igen. För när junior krånglar med tandborstningen, och det inte längre räcker med att sjunga om Bockarna Bruse som trippade över tandtrollsbron, så gäller det att ta till nya knep. Nu är vi inne i en period av tandtrollsjakt, och dessa osynliga tingestar flyger med tandborstens hjälp över hela badrummet. Säkert gäller det tandkrämen också, men vad gör väl det så länge pojken får ett bländande vitt leende?

 

Matningen är inte alltid helt lätt, om det beror på min matlagningskonst eller inte låter jag vara osagt. Ibland tvingas jag utklassa de stora clownerna på landets cirkusar, för att locka Kevin till att äta. Visst, han är nöjd, själv är jag mest... fjantig. Och hoppas att grannarna inte ser.

 

Nu har jag inte tid att skriva mer. Måste väcka lilleman, fjanta runt vid frukosten och - inte minst - när blöjan ska på. Han vill ju inte riktigt ligga stilla alla gånger. Ibland undrar jag ifall han krånglar till det just bara för att han vill ha sig en liten show...