emblasmatte

På Aftonbladets webb idag kan man läsa om tre olika brott mot barn som gett fängelsestraff. Jag kan inte annat än förundras och bli förbannad över hur sexualbrott ger så förhållandevis lindriga straff!

 

Först berättas det om tre tonårspojkar, som av en butiksägare misstänktes för inbrott, så ägaren och några vänner tog killarna och låste in dem i. Därefter följde tio timmars helvete, näst intill tortyr, anser åklagaren. Två av de skyldiga dömdes till två år eller lite mer. Ett rimligt straff, tycker jag. Tonåringarna lider än idag av posttraumatiskt stress.

 

En 12-åring troddes vara besatt av onda andar och en pastor och hennes föräldrar bestämde sig för att prova på andeutdrivning. Flickan plågades även hon så illa att det kan jämställas med tortyr och de skyldiga fick lika långa straff som ovan nämnda förövare.

 

Artikel nummer tre handlar om en styvpappa, som våldtagit sina styvdöttrar i nio år. Inte nog med att det handlar om våldtäkter, det har dessutom riktat sig mot barn. I plural. Många gånger. Jag vill verkligen inte förringa de två andra incidenterna, som helt klart varit vidriga. I min värld är det ändå en skillnad att vid ett tillfälle utsättas för vidrig behandling jämfört med att utsättas i nio långa år. Så hur bedöms detta, blir det ett riktigt långt straff då? Fyra och ett halvt år. Ungefär dubbelt så långt som de andra förövarnas. Jag vet att straffen för sexualbrottslingar skärpts, men ännu är de för klena. För tio år sedan såg jag en dokumentär om en styvpappa, som förgrep sig på sin sambos dotter i flera år. Hon var bara 7-8 år när han började. Han dömdes till fyra månaders fängelse. Direkt efter straffet hittade han en ny kvinna, som även hon hade döttrar... Absurt!

 

Även om straffen alltså numer passar bättre till brottets art, så anser jag att upprepade sexualbrott mot framför allt små flickor måste minst fördubblas. De har ett livslångt lidande framför sig, kanske både psykiskt och fysiskt. Äcklet däremot kan vara fri om ett par år. Jag lider med flickorna, inte bara dem i artikeln, utan alla andra därute som befinner sig i samma situation.