Idiotiska program

Tv-tittandet ute i stugorna är populärt. Kanalerna slåss om att få folket att zappa in just deras kanal och se just deras program. För att vinna striden om tittarna, så gäller det givetvis att ha de bästa programmen. Det är då idiotin når oanade höjder.
 
Att köpa in väletablerade serier från Staterna är beprövat och ett rätt säkert kort. Men svenskarna vill också se svenskproducerat. Robinson var i sin linda en fantastisk succé, något nytt och oprövat. Fler lyckade koncept har rullat i rutan: Fångarna på fortet, Mästarnas mästare, Gladiatorerna. Visst, det är måhända bara reproduktioner, men i varje fall på svenska med svenska deltagare.
 
 
Att tänka nytt är stort, och därför dyker det ibland upp fascinerande dåliga program. Senast i raden är TV 3:s Tonårsbossen. Jag har inte ens brytt mig om att titta. Hur uselt är inte ett koncept att låta en tonåring ta hand om familjens pengar en månad? Klart som korvspad att hen kan bränna allt på nöjen, när det bara rör sig om en månad. Visst, familjens budget kan köras i botten, men den går ju inte under på en månad. Usel idé till program.
 
Personligen tycker jag inte heller om Lyxfällan, trots att många tittar på programmet. Det är ju så himla självklart vad alla ska göra för att komma ur skuldfällan. "Jag sålde mina smycken och fick in 75.000:- att betala av skulderna med" sade en kvinna i ett program. Nähä!? "Jag sålde sju av våra bilar". Oj, kunde du inte ha kommit på det utan att ringa TV?
 
http://laughjournal.com/wp-content/uploads/2013/03/fail-tv-show2.jpg
 
Annars tycker vi om skäll. I Hell's Kitchen fräser Gordon Ramsay mest hela tiden. Likaså när han försöker få restauranger på fötter. Eller snickare Anders som skäller på stackars husägare. Eller för all del, Lyxfällan-folket som skäller ut överkonsumerande svenssons. Grälande, amerikanska lyxhustrur  är också omåttligt populärt, både svenska, som Gunilla Persson, eller amerikanska (finns en mängd fruar; i Hollywood, Atlanta, Miami, NY...). Glöm för all del inte Sverker Olofsson, som skällde ut i Plus!
 
Är det inte skäll, så vill vi gråta. Bortadopterade vill hitta sina biologiska föräldrar i något avlägset hörn av världen, Sofia Wistam renoverar hus åt familjer med en mycket tragisk historia. Vi vill bli berörda. Och här passar väl egentligen Tonårsbossen in? Jag menar, ett program så dåligt att man gråter...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0