emblasmatte

Tre små ord, mer behövs det inte. Det blev faktiskt inte ens tre, snarare två-ish. Och egentligen var de inte tydliga heller. Det lät ju mer som "Äcklar dig", men det var utan tvekan "Jag älskar dig", som Kevin sade till mig. Dessa små ord har han hört från mig säkert tusentals gånger. Idag när jag åter sade dem till honom, så svarade han tillbaka. Man märkte att han ansträngde sig för att få till uttalet, för faktum är att talet definitivt inte är hans starka sida.

 

Detta har jag levt på hela dagen. Det spelar ingen roll att han satte handen för kranen och sprutade ner hela köket och mig med vatten, eller att han upprepade gånger körde nya lastbilen hårt i hälsenorna på mig medan jag försökte dammsuga. Han älskar ju mig!

 

På kvällen, när det var dags att bada, sade han det igen, följt av en lång kram. Denna gång vattnades mina ögon och så lycklig har jag inte varit på länge. Allt elände man känner, alla sorger och bedrövelser de senaste månaderna, allt var som bortblåst.

 

Min älskade Kevin. Jag älskar dig med!