emblasmatte

Det är så fascinerande med små barn. Inte bara att de lär sig nya saker varje dag, utan hur kloka de faktiskt är, trots sin ringa ålder.

 

Kevin har ju redan i ett par månaders tid kunnat filma bättre än de stora fotbollskändisarna. Han kommer nära, slänger sig ner på backen och låtsas gråta. Som om jag knuffat omkull honom...

 

Jag har en längre tid lekt med honom på väg till bilen på parkeringen. De andra bilarna vi passerat på parkeringen har jag stannat upp vid och sagt. "Är det här mammas bil?", och eftersom han inte svarat, så har jag sagt "Neeej", respektive "JAAA!". Plötsligt härom dagen sade han vid köpcentrumets parkering: "bil, nääää". Han tittade då på bilen bredvid min och körde på eget bevåg min "lek". Igår körde han en annan variant: på väg till vår bil, så svarade han denna gång på min fråga. Jag frågade om det var min bil, och han svarade "Jaaa", fast det inte var det. Så fortsatte det, tills vi kom till min bil. När jag då frågade om det var min, så sade han "Näää!". Med andra ord skämtade han helt medvetet genom att säga tvärtom.

 

Man ska inte underskatta de små liven. De snappar upp och förstå mycket mer än vi kanske tror ibland!