emblasmatte

På pappret verkar det lovande: höstlov. Faktum är dock att lärarna har flera studiedagar, men ett par dagar ledigt får vi i alla fall. En långhelg, tid för rekreation. Eller? Nä, sanningen är att höstlovet är en extremt stressig period. För när vardagen inte räcker till alla andra veckor, så skjuter man gärna på arbetsuppgifter och tänker att man kan arbeta ikapp på lovet. Jag är inte ensam. Prov läggs strax före lovet, så man har hela veckan på sig att rätta. Yeah, right, med långa studiedagar är hjärnan så mör när man kommer hem att det bara är de två sista lovdagarna som man faktiskt kan ta itu med proven.

 

Fast det är ju inte det enda som ska göras. Just vid denna tidpunkt så ska alla omdömen skrivas och det är inga korta anteckningar vi talar om! Varje omdöme är beräknat att ta cirka 15 minuter att skriva. Nu har jag tur och har så pass små klasser, men det är ändå fem klasser, så för mig innebär det 75 omdömen á 15 minuter = nästan 19 timmars omdömesskrivning. Och då jobbar jag halvtid, så mina heltidsarbetande kollegor har dubbelt upp. Tänk er närmare 40 timmars omdömesskrivning, som ska utföras UTÖVER de ordinarie arbetsuppgifterna. Mmm, det är en ekvation som heter duga.

Dessutom sköt jag på uppgifter som att konstruera läxförhör, rätta uppsatser i svenska, bedöma hur de gett respons åt varandra, hur de arbetat om sina texter utifrån responsen, hur de diskuterat kring boken vi läst (suck, de kassettbanden ligger fortfarande olyssnade…). Men det är lugnt, jag har ju hela lovet på mig.

Vardagen tar aldrig semester. Huset ska städas, mat ska lagas, Kevin ska nattas. Jag vet inte hur jag får ihop det, men huvudvärken har varit extrem de senaste två veckorna. Jag skyller på min förkylning, kanske är det bihålorna? Men innerst inne vet jag. Kroppen protesterar. Jag försöker optimera min simultanförmåga – hur många saker kan man göra samtidigt? Vilka saker går INTE att göra samtidigt? Som att skriva på datorn när Kevin badar. Han har en viss förkärlek för att skvätta vatten både högt och lågt. Därför är det inte helt lämpligt att rätta prov medan man sitter och passar honom i badrummet heller. Det brukar bli att jag skurar badrummet var och varannan dag. Kul att det blir ordentligt rent någonstans i huset i alla fall…

Efter att Kevin somnat denna söndagkväll, dagen före skolstarten efter lovet, ägnar jag timmar åt mina arbetsuppgifter. Jag kämpar och sliter och hinner i varje fall mota undan det mest akuta. Sedan är det dags att gå och lägga sig, men huvudet snurrar, vill inte ta ro. Går ut i köket, inser att jag behöver vattna de alltmer slokande blommorna. Givetvis får sömnen stå tillbaka en stund till. Och när jag ändå håller på, så passar jag på att städa undan kritorna (annars ska han rita hela morgonen i stället för att äta frukost), märker upp de nyinköpta ytterkläderna (vore ju tokigt om han gick till dagis med omärkta kläder i morgon!), packar arbetsväskan (ifall det är stressigt och knappt hinns med i morgon bitti)… Jag tar till slut en treo och glider mot trappan. Hjärnan är i kaos. Bloggar lite, inte för att beklaga mig, utan för att rensa hjärnan, i hopp om att frustrationen ska stanna i dokumentet på datorn. Kanske får jag ett par timmars ostörd sömn i natt, så jag åtminstone ser lite utvilad ut i morgon. Det har ju trots allt varit lov.