emblasmatte

Vardagen travar på och det finns knappast en enda människa som tycker den är spännande. Tyvärr tar vardagen upp så stor del av vår tid, att det inte finns mycket plats för positiva saker, stora som små. Därför är det extra viktigt att faktiskt komma ihåg det där lilla extra, för att visa sin uppskattning mot de som betyder så mycket för oss.

Det kan hända att vi avstår att ringa ett samtal till en vän eller familjemedlem, eftersom vi vet att det var så länge sedan sist och ett telefonsamtal skulle lätt ta en timme eller längre. Det är svårt att hitta den tiden i stressen, jag vet. Men varför måste det betyda att vi inte visar att vi tänker på personen? Det finns ju andra sätt. Skicka ett överraskande vykort, till exempel! Bara några rader i all enkelhet, men oj, så uppskattat det lär bli! Och du har precis köpt dig lite extra tid inann du "måste" ringa det där samtalet. För den med stålar i plånboken kan man slå på stort och skicka ett blommogram. Bara sådär. Ingen födelsedag, inga födda barn. Bara för att man är uppskattad. Hyperstressvarianten är en käck liten bild över Facebook, men personligen skulle jag garanterat föredra överraskningen när jag öppnar brevlådan hemma.

 

 

Det är inte bara dem vi känner som behöver uppskattning. För ett par dagar sedan, medan jag backade in i parkeringsrutan utanför ICA, så började BMW:n bredvid mig att köra iväg. Bara det att föraren gått in på ICA och ingen satt i bilen... En kvicktänkt försäljare, som stod utanför sin husvagn som visar upp köksluckorna han vill kränga, rusade fram och lyckades med sin kropp stoppa bilen från att rulla in i en annan parkerad dito. Sedan gick han in och fick tag på BMW-ägaren, som körde tillbaka till p-rutan och drog åt handbromsen. Det slumpade sig så, att jag kom ut från affären samtidigt som den trenchcoatprydde dyrbilsägaren, och jag tänkte att han nog aldrig fattade hur nära det var att hans ögonsten fått sig en buckla. Jag tror inte han fick veta att försäljaren faktiskt var tvungen att fysiskt stoppa bilens oönskade framfart. Till min förvåning, och stora glädje, så går ägaren fram till försäljaren och ger honom en chokladask och en flaska mineralvatten! En liten kostnad jämfört med verkstadsbesök och så himla trevligt att se att någon visar sin uppskattning på sådant sätt. He made even my day, fast jag inte var inblandad på något sätt!

 

 

Jag är själv dålig på att leva som jag lär. I början av terminen tänkte jag, när jag såg att jag börjar först vid lunch på fredagar, att jag kunde ägna förmoiddagrna åt att baka åt mina kollegor och bjuda på i personalrummet. I hemlighet, för tanken skulle vara att göra alla glada, inte att få alla att tycka att just jag är så hinmla snäll. Men veckorna har gått och inget fika har dykt upp. Det kommer så mycket emellan, så jag hinner inte. Kanske någon gång, kanske inte, men jag hade önskat att jag hade haft den tiden och orken. Likaså har jag velat överraska kollegor, som gjort något rejält jobb för skolan/arbetslaget. En enkel liten blomma på deras skrivbord. Ingen avsändare, bara "Tack för ditt arbete".

 

Jag måste ändra på mig. På måndag kanske någon har ett litet vykort i sin brevlåda. Och redan idag, på Kanelbullens dag, kanske det bjuds på kanelbullar på Nya Stordammen. :-)