emblasmatte

Ibland behöver man få komma iväg. När man dessutom har möjligheten att få flyga för 400:-, tur och retur, och få bo gratis hos någon ny man lärt känna, då är det inte så mycket att tveka om.

 

Jag hatar att flyga. Inte att jag tror att jag ska störta eller så, men känslan inne i huvudet när planet ändrar höjdläge eller svänger - framför allt svänger! - är extremt obehaglig. Tidigare har jag alltid tagit åksjuketabletter, men eftersom jag bara skulle vara borta i fyra dagar, och jag tyvärr mer eller mindre sover i två dygn efter att ha tagit en sådan, så kändes det som en bra idé att avstå denna gång. Jag menar, hur åksjuk kan man bli på ett plan? För säkerhets skull inhandlades dock ett par armband med akupressurkulor, som ska hjälpa mot illamående. Just in case, liksom. Worst buy ever...

 

 

Tyvärr blev det bara 75-80 minuters sömn innan jag var tvungen att kliva upp mitt i natten för avfärd mot Skavsta. Kombinationen nervositet över flyg och det nya mötet bidrog också till anspänningen, så när jag klev av i Valletta på förmiddagen, en halvtimme tidig, så kände jag mig inte helt okey. Men tillräckligt bra i alla fall för att se glad och hyfsat fräsch ut när Elvis mötte upp mig på flygplatsen. Hans kompis körde oss till Bugibba, där de bor. Och kompisen körde... åh, milde tid! Hade det inte varit vänstertrafik, så hade jag bett om att få köra i stället! Gasa, bromsa, gasa, bromsa i säkert 45 minuter gjorde att jag satt likblek i baksätet. Vid ett tillfälle var jag nära att behöva luta mig ut genom fönstret... Det första jag gjorde när Elvis och hans kompis öppnade dörren till lägenheten var att väsa: "Where's the bathroom!?" och utan att invänta svar eller så där svenskt ta av mig skorna, så rusade jag in och lät det lilla jag lyckats peta i mig under dagen dekorera insidan av toalettstolen. Vilken entré!

 

 

Tyvärr låg jag däckad hela söndagen. Jag försökte få i mig mat eller frukt, men lyckades bara ta någon tugga, vänta ett par timmar och ta en tugga till. Sammanlagt hela dagen fick jag i mig två frukter. Jag sov, skakade ibland, mådde illa mest hela tiden. Elvis väninna, som är sjuksköterska, var snäll och ordnade vätskeersättning åt mig.

 

 

Eftersom Elvis jobbade fram till lunch på måndagen, så kunde jag vila ut på morgonen innan vi gick på sightseeing. Jag hade inte så mycket krafter, men vi gick till ett aquarium i varje fall.

 

På tisdagen åkte vi bland annat till huvudstaden Valletta en stund. Jag var orolig över bussfärden, som var väldigt skumpig och tog ungefär en timme, men det gick bra! Att åka buss på Malta kostar motsvarande 15:- och biljetten är giltig hela dagen. Färden gick längs kusten hela vägen, så det var fin utsikt.

 

 

På onsdagen jobbade Elvis hela dagen, så jag gick själv på sightseeing i Bugibba. Massor med små affärer, massor med turister från England. Klart de gärna åker till Malta - allt är som i England (till och med vänstertrafiken), men det är soligt och varmt i stället. Givetvis var jag tvungen att prova McDonald's och till min stora besvikelse så fanns inte Daim & Kola som alternativ på McFlurryn. Grr... Kornetton var mil sämre!

 

Torsdagen var min sista dag. Den präglades mest av nervositet... Fast denna gång tog jag en åksjuketablett, för åksjuk ville jag inte bli igen! Bussresan till flygplatsen tog åtminstone en och en halv timme. Själva färden hem gick bra, trots att jag först fick mittenplatsen mellan två män, som valt att dränka sig i after shave. Great, snart spyr jag igen, eller svimmar. Jag är känslig för starka dofter! Lyckjligtvis kunde jag byta plats, så det var lättare att sova lite, och i och med det slapp jag odören.

 

 

Hemma igen vid två på natten. När Kevin vaknade på morgonen och såg att jag låg bredvid honom, så blev han så glad! "Mamma, mamma!" sade han om och om igen medan han kramade mig. "Jag har saknat dig!". Och jag hade också saknat honom, så vansinnigt mycket. Att åka från Malta var bitterljuvt. Det var tråkigt att lämna solen, utsikten och Elvis, men samtidigt underbart att komma hem till mina kära.