När lyckan blir till stor besvikelse
Idag är det ju fredag. Nåja, nästan i all fall. Med Valborg och ledighet i morgon, så är det som dagen före helgen. På affären inhandlades därför inte mindre än två DVD-filmer till junior, något han inte är bortskämd med (för vem behöver egentligen dvd när TV:n svämmar över av tecknat dygnet runt?). Valde med omsorg två filmer som är typiska för killar, eftersom jag är fast i denna stereotypa värld: Aladdin samt Peter Pan. Kevin blev till sig av glädje och valde att jag skulle sätta på Aladdin.
Sagt och gjort, i ett huj var skivan i, och som den totalt otekniska person jag tror jag är, så tvingades det stackars gossebarnet genomlida reklamsnuttarna innan själva filmen. Plötsligt blev det reklam för Bambi och han vrålar från soffan: "ÅH, TACK, MAMMA, TACK!!!" Och så säkert tusen slängpussar.
Reklam är ju reklam,och den är sällan lång. Snart började i stället Aladdin och den besvikelse som lös ur ögonen på sonen är obeskrivlig. "Men Bambi...!?" kläckte han ur sig med darr på rösten. Stackars barn. Jag har traumatiserat min lilla älskling. Eftermiddagen var förstörd. På TV-skärmen agerade Aladdin, anden, apan och alla andra figurer, men soffan var tom på publik...
Kommentarer
Trackback
