Döden kan man aldrig planera in

Nu har jag jobbat första veckan med mina kollegor. Eftersom jag varit på samma skola sedan 1998, så är det mesta sig likt. Några nya ansikten, några som försvunnit, men ovanligt få i år. Däremot är jag inte alls lika välstrukturerad vid skolstarten på måndag som jag annars alltid är.
 
En stor skillnad jämfört med tidigare somrar är att jag faktiskt inte jobbat denna gång. Annars fördjupar jag alltid mina kunskaper inom ett eller ett par arbetsområden, jag konstruerar läsårets alla prov och läxförhör och skriver åtminstone första månadernas planering. Jag tycker om att ha koll! :) I sommar valde jag att tillbringa den allra största delen med kärleken utomlands. Rätt val, men det kommer att göra temrinen stressigare.
 
En annan orsak är döden. Jag hade en vecka innan arbetsstart, där jag skulle hinna med en hel del av provkonstruktion i varje fall, men direkt vid hemkomsten från Malta fick jag veta att min pappa blivit änkling. Beskedet var oväntat. De hade bott tillsammans i 30 år och igår skulle hon ha fyllt 65. Pappa är givetvis förkrossad och behöver stöttning. Till råga på allt måste han (och alla andra hyresgäster) lämna sina lägenheter före 1:a september, då hela kåken ska rivas. Om pappa har någon ny lägenhet? Nej, inte alls! Så nu har jag två veckor på mig att hjälpa honom att fixa det och hjälpa honom att packa (och därmed rensa ur sambons alla tillhörigheter), eftersom han är så pass skröplig att han inte klarar det själv.
 
Döden kommer aldrig lägligt och man kan inte planera in den i ett hektiskt liv. Men prioriteringar gör vi alla varje dag, och eleverna överlever nog även om jag inte har terminens planering klar första veckan. Frågan är bara ifall JAG överlever att vara lite ostrukturerad för en gångs skull! =)
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0