Kevins Malta
Nu är jag tillbaka i min sköna, mjuka säng, promenerar med min underbara, älskade Embla i välkända trakter och bjuder Kevin på efterlängtad risifrutti. Jag är med andra ord tillbaka i Sverige! Fem veckor gick fort men har givetvis satt sina fotspår i kropp och själ. Här kommer en tillbakablick på sådant jag aldrig hade tid till att berätta om förut. Det är så många bilder att visa, så det kommer att bli mer än ett inlägg. Idag ska jag fokusera på Kevins nöjen!
Detta var första gången Kevin fick flyga. Han tyckte det var spännande att titta på alla flygplan, men också lite läskigt när man klev ut och skulle upp på ett. Hela resan gick bra, även om han först tjoade högt ett antal gånger att vi kommer att störta. Inga problem med trumhinnor eller annat, dock.
Så fort han fick chansen, så ville han stoppa i en peng i de attraktioner man kunde åka lite varstans. I Valletta fanns det en i vart och vartannat hörn, men lyckligtvis (för min plånbok) så fungerade inte alla. Jag tycker dock att det är ett förhållandevis billigt nöje, så Kevin fick sitta upp på alla han ville.
I Bugibba fanns också ett litet turisttåg, som han tjatade länge om. Lyckan var stor när vi äntligen satte oss där, och jisses, så långsamt minuterna segade sig fram innan chauffören äntligen tuffade iväg! Inte fanns det så mycket sevärt längs den halvtimmelånga färden, men det bekymrade verkligen inte Kevin. Så länge chauffören drog i snöret så tutan visslade ibland, så var han euforisk.
En kväll provade vi på radiobilar och Kevin tyckte det var så roligt, så vi gick dit en gång till. Sammanlagt åkte han närmare tio gånger!
Motorcyklar är f.n. hans stora passion. Varje dag ville han klappa lite på alla motorcyklar och mopeder som stod parkerade. Ja, inte ens elektriska rullstolar gick fria! Efter ett tag började han vilja klappa motorcyklar i farten också, men där fick jag dra gränsen… I början varje morgon var det sopbilen som fascinerade, och han sprang ut på balkongen och tjoade på sopgubbarna. Mot slutet upptäckte han att brevbäraren åkte moped, och han satt på balkongen medan brevbäraren delade ut posten på hela gatan. Han tjatade till och med om att vi skulle gå ner och klappa mopeden, men jag var inte så pigg på att ränna i fyra våningars trappor bara för att smeka lite metall.
Kevin är jätteduktig på att simma, om man frågar honom själv. Och visst är han det! Med badring och armpuffar i alla fall. Jag hade velat fila på solbrännan när man nu tillbringade 33 dagar i gassande sol, men jag fick aldrig tillfälle att ligga på stranden, för någon liten herre skulle alltid vara i vattnet. Vad gör man inte för sin lilla prins?
Lekplatser finns inte i överflöd, och utbudet är inte det största när man väl går dit. Men Kevin, liksom alla barn, tycker om att leka och roade sig så fort chansen gavs. Det visade sig att även Elvis är ett stort barn när man går till en lekplats – jag undrar om det var han eller Kevin som hade roligast? :-)
Kevin hade kul varenda dag. Ibland lekte han med andra barn, såsom grannarna Ike och Tiffany. Han lärde sig säga en del viktiga ord, såsom "Stop it! och "No, please" och var flitig med att dela ut kramar. Varje gång vi gick ute, så ville han "ringa" från varenda telefonautomat. Hans samtal kunde bli långa! Oftast skulle jag ta telefonhytten bredvid, så vi kunde prata med varandra... Avsaknad av barnkanaler på TV:n var inget bekymmer, så länge man har dator och wifi! Fotbolls-VM tyckte han dock var rätt kul att kolla på.
