emblasmatte

Hade sett fram emot en efterlängtad sovmorgon när jag äntligen är barnfri en natt. Men hjärnan ville annorlunda. Klockan 8 sover kroppen, men hjärnan går på högvarv - "måste ordna bok till den eleven, fixa cd-skiva till hörövningarna, leta efter den andra laddaren till datorn... Förresten, vad ovanligt det är när Kevins säng är tom... Jag får inte glömma att ta med mobilladdaren till pappa idag, och hämta flyttkartongerna... Shit, jag har inte ordnat färdigt med frågorna till läxförhören, som startar nästa vecka..." Hundratals, nej tusentals tankar snurrar i mitt huvud och även om ögonlocken är blytunga, så är det bara att acceptera att hjärnan inte tar någon order. Att vända på sig och försöka intala chefen att hon måste somna om och att hon kan grubbla på det där om ett par timmar är lönlöst. Så vad gör man? Släpar upp sin sega lekamen, intar en stadig frukost och börjar dagen mycket tidigare än planerat.

 

 

Men man ska se det positiva med allt: Nu, när min söndag är ett par timmar längre än tänkt, så får jag ju så mycket mer tid till att fixa med alla dessa saker jag inte får glömma! Att alla dessa saker tar betydligt många fler timmar än dygnet tillhandahåller är ett faktum jag gladeligen skjuter till en ödslig vrå i hjärnan. Jag lever på hoppet – hoppet om att jag nog får sova gott NÄSTA gång jag är barnfri!