emblasmatte

När jag gick i högstadiet, så hände det att en antik tv-apparat, modell koloss, rullades in i klassrummet för något program eller en vhs-film som skulle visas. Eller så skulle en mindre avancerad diaprojektor lära oss biologins alla spännande ämnen i stillbilder. Givetvis så tokade elektroniken till sig ibland, så någon elev fick rycka in, medan eleverna hinmlade med ögonen över de smått retarderade lärarna, som inte hunnit med i den tekniska utvecklingen. Inte trodde jag väl då, att jag inom en relativt snar framtid skulle stå i ombytta roller...

 

Jag är bra på mycket, det vet jag. Men jag kan också erkänna de områden, där mina kunskaper och färdigheter är basala, om ens det. Eftersom jag levde i 22 år med en elektronikprofessor, så har jag inte ansett mig behöva hänga med i datorernas och teknikens vansinnigt snabba utveckling. Det får jag lida för idag!

 

 

Sista lektionen i skolan idag. Jag hade lovat hjälpa eleverna med matematik inför omprovet, så de som redan klarat matteprovet skulle få se film. Glatt viftade jag runt med två dvd-filmer (det är bara ett par år sedan jag övergav de trygga vhs-filmerna) och förkunnade glatt vilka två alternativ de kunde välja mellan. "Men vi kan ju bara gå in på swefilm och välja något", menade en elev. "Nja, det är nog ingen bra idé" svarade jag oroligt och funderade över viruschocker, polisrazzior och annat som kan följa i fotspåren av filmtittande på nätet.

 

Jag berättade att jag inte ens har Viaplay, Netflix eller något annat modernt, eftersom jag inte begriper hur jag ska få in det i tv:n. "Vad har du för TV?" undrade en hjälpsam elev. "Tja, en sådan där svart, fyrkantig" svarade jag medan jag insåg att jag faktiskt inte ens vet vilket märke jag har. "Ja men, är det en smart-tv?" fortsatte Herr Hjälpsam. "Oj, inte den blekaste!" erkände jag ärligt. ("Har du en platt-tv? undrade en elev ironiskt och se - den frågan kunde jag faktiskt svaret på!) "Men kan man logga in på internet med den?" "Jisses, det vet jag verkligen inte!" replikerade jag snbabbt medan jag insåg allt tydligare hur mina forna lärare måste ha känt sig.

 

Det är bara att inse - man kan inte vara bra på allt. Det gäller bara att acceptera att man inte är en guru, ett orakel som har svar på allt. Men svårt är det, att förstå att man inte är perfekt...