emblasmatte

När man bläddrar i resebroschyrer hemma i Sverige, så ser Malta lockande ut. Praktiskt är det ju också att hela befolkningen talar engelska. Väl på plats, så får man dock en annan bild, inte alls lika skimrande i rosenrött.

 

Värmen – fråga inte en afrikan ifall du ska packa jacka och långbyxor när du ska tillbringa sommaren på Malta. Ena kabinväskan är proppfull med oanvändbara kläder här! ”Kalla” nätter är det 23-24 grader. Värmen gör att man behöver en siesta varje dag. Tänk att den kan ta så mycket energi!

 

 

Befolkningen – förvisso är det praktiskt att man kan kommunicera med alla. Men varför vet inte malteserna hur man drar på smilbanden? När Elvis och hans afrikanske vänner berättade det, så trodde jag att det var på grund av den utbredda rasismen. Men det är ingen skillnad för mig. Går jag och handlar i en butik, eller ber någon om vägbeskrivning på gatan, äter på restaurang eller liknande, så bjuds man sällan eller aldrig på ett leende. Det känns så ogästvänligt!

 

 

Djur- och växtliv: en kackerlacka har jag sett, annars är det gott om små ödlor och på kvällarna flyger fladdermöss (såvida inte fåglarna alltid flyger lustigt efter mörkrets inbrott). På balkongerna kvittrar ofta undulater, men i det fria är det gråsparvar som gäller. Mer exotiskt än så är inte djurlivet här. I Mdina såg jag gräsmattor, men annars lyser dessa med sin frånvaro i hettan.  Denna är säkerligen orsaken till att ön inte är prunkande över huvudtaget.

 

 

Trafiken – Jag börjar vänja mig vid vänstertrafiken nu och är lite smått bekymrad över huruvida jag kommer förorsaka kaos när jag återvänder till Sverige. Läser ni om någon som kör på fel sida av motorvägen, så är sannolikheten stor att det är undertecknad som är skyldig.

 

Hålla avstånd är viktigt i Sverige. Här gasar man på, och ligger man mer än två meter bakom framförvarande bil, så är man inget att ha här. Ibland undrar jag om de boende på denna ö är utrustade med tre fötter, eftersom de är så snabba på bromspedalen när det behövs.

 

Enkelriktat betyder inte nödvändigtvis enkelriktat. Inte för alla i alla fall. Så var beredd på möte även om du kör på en enkelriktad gata!

 

 

Buss är ett bra transportmedel. 15:- kostar biljetten, vart du än vill åka, och den är giltig hela dagen! AC och takluckor är dock ansett som en onödig lyx, och all av- och påstigning sker från framdörren. Bökigt när det är proppat med folk!

 

Säkerheten först, tycker man i Sverige och talar om nollvision. Här bältar man vare sig vuxna eller barn. Och när vi åkte till dopet, så var vi åtta personer i en liten bil. Eller när vi skulle från flygplatsen – en liten kia, tre vuxna, två barn, en barnvagn, tre resväskor och två stora handbagage – och då var ändå det lilla bagageutrymmet fullt av matvaror, vattenflaskor etc, så där kunde vi inte lägga något. Men det gick! På båtturerna erbjuds varken flytvästar eller bälten i någon form.

 

Nöjesutbudet – Pubar finns det två miljarder av och det är enkom britter som sitter och ölar på uteserveringarna. Och när det är fotbolls-VM så visar ALLA pubar matcherna på stora skärmar – både inne och ute. Så vi som inte är intresserade av karlar som hela tiden fälls av osynliga demoner på en fotbollsplan får snällt grogga hemma eller hitta ett hörn och plugga i hörlurar.  Nattklubbarna lyser med sin frånvaro i hela Bugibba. Jag begriper det inte – så många turister, och man måste åka till andra städer för att få dansa!?

 

 

Att arbeta här – drömmer du om storkovan, så är inte Malta rätt ställe! Här tjänar en vanlig knegare 45 kronor i timmen – före skatt. Övertidsersättningen är obefintlig och OB-tillägg finns i dina drömmar. Dessutom förväntas du arbeta som en häst 45-48 timmar i veckan. Du är ledig en dag i veckan och aldrig en helg. Det är bara att gilla läget, annars går jobbet till någon annan. Är du sopgubbe, så tjänar du runt 30:- i timmen, men då har du den stora löneförmånen att få bra kondition på arbetstid. För här går det till så att en maltes kör sopbilen, medan två personer (oftast afrikaner) SPRINGER efter och plockar upp alla sopsäckar, som man här lämnar på trottoaren utanför sin dörr varje dag.

 

Barnvänligt? Nej, verkligen inte! Jag förstår inte hur de kan göra något halvdant. Exempelvis så har de byggt en tjusig ramp, så man kan ta sig till stranden med barnvagn eller rullstol. Problemet är att när rampen når stranden, så har du en hög kant på 35-40 cm. Sedan måste du pulsa genom sanden i 20 meter, för att sedan fortsätta på asfalten till den del av stranden där det är lättast för barn att bada. Trottoarkanterna är också skyhöga och själva trottoarerna är gropiga, håliga och ojämna, och dessutom står sopsäckar där och blockerar vägen större delen av dygnet, plus att det är massa katt- och hundskit där som ingen plockar upp, så det är lika bra att gå på gatan. Dessutom är det inte sällan trafikskyltarnas stolpar sticker upp från mitt i trottoaren, vilket omöjliggör framkost av handdrivet bebisfordon.

 

 

Prisvänligt? Knappast! Visserligen är hyrorna lite billigare än i Sverige (dock inte så mycket!), men mat osv kostar lika mycket som i Sverige. En mjölk drygt 8:-, 1,5 liter läsk 17 :-. Vissa saker är mycket dyrare också: 5 dl grädde: 43:-, 15 fiskpinnar: 45:-. Ha då i åtanke de enormt usla lönerna, så förstår ni att lyxlirare uppenbarligen fixar sina slantar från annat håll!

 

 

Shopping – kvinna som jag är (och fördomsfull, uppenbarligen), så gillar jag att shoppa, eller åtminstone gå runt i affärer och titta. Här i staden finns i princip bara turistbutiker med krims-krams. En dag tog jag Kevin på en promenad på två och en halv timme för att hitta en butik som säljer barnkläder, men hittade INGEN. Letade också efter någonstans att köpa ett lakan, och hittade ett extremt klent utbud i en järnaffär (!).

 

 

 

Valletta var inte mycket bättre. Visserligen gjorde jag misstaget att åka dit en lördag, för det visade sig att de flesta butikerna stänger redan klockan 14 då (och på söndagar är det helt stängt). Men det var lite samma sak här: turistbutiker. Hittade några skoaffärer, men ingen sålde barnskor utom en (och utbudet var skrattretande och dessutom fanns bara ett fåtal skostorlekar). Inte ett enda lakan i sikte här heller. Visst förstår jag att det finns andra butiker dit malteserna går, men varför är det så svårt att hitta dit? Måste man ha bil? För jag satt i bussen och spanade hela tiden, utan lycka.

 

 

Så, kan jag rekommendera Malta som resmål? Troligen inte. Såvida du inte bara är ute efter att ligga på stranden mest hela dagen, för då är detta ett bra och billigt alternativ (en vecka med flyg och hotell här, mitt i turistsäsongen, kostar bara knappt 3500:-). Är du ute efter sightseeing, så finns här inte så många sevärdheter. Gillar du nattklubbar, så ska du vara noga med vilken ort du åker till. Är trevlig befolkning något du värdesätter högt, så ska du inte ens fundera på denna ö. själv är jag ju inte här för varken solen, stranden, sevärdheterna eller malteserna. Jag är fullt nöjd med att få vara hos Elvis, även om han hade bott på Nordpolen!