emblasmatte

För att balansera upp allt negativt i mitt liv nu, som faktiskt låter mig ligga sömnlös på nätterna, så tog jag med Kevin och åkte till Stadsträdgården idag. För en stund kunde jag fokusera helhjärtat på honom och för åtminstone en stund känna sann lycka.

 

Vi började med att mata änderna. Vi hinner aldrig äta upp limporna när vi köper bröd, och alla bitar som blir kvar (ej mögliga!) slänger jag in i frysen. Nu fanns där en ansenlig mängd bröd, så det var på tiden att utfodra de giriga fjäderfäna. Liksom alla tidigare gånger flockades de omkring oss, men till skillnad från förr, så fanns det ovanligt många, som vågade ta brödet ur handen. Jag reagerade dock på att det inte var lika många fåglar som vanligt, och efter en stund insåg jag det: var är alla honor? Samtliga änder var hanar! Därtill fanns det en uppsjö duvor, tärnor och kajor. Huruvida de representerades av enkom det manliga könet låter jag vara osagt, för fjäderdräkten mellan könen ser, mig veterligen, likadan ut. Undrar om de aldrig avlöser sina ruvande fruar?

 

 

Så småningom kunde vi rulla iväg till lekparken och Kevin njöt i fulla drag. Han klättrar modigt både högt och lågt, men gud nåde ifall det skulle komma en liten skalbagge eller fluga i närheten - då skriker han i högan sky!

 

 

 

Efter leken var vi tvungna att fika lite. Perfekt läge för lite selfies med pussar, tänkte jag. Orutinerat! När man har kex och festis i hela munnen, så är man inte det minsta intreserad av att pussas seriöst!