När domarna inte kan

Det är sällan jag tittar på ett helt program på TV. Ofta har jag sett fram emot ett program och bänkar mig i tid, men när programmet börjar rulla, så förloras jag ganska snart.
 
Vad krävs då för att hålla mig kvar framför den flimrande skärmen? För det första har jag svårt att stanna kvar en hel långfilm. Så mycket annat pockar på min uppmärksamhet; prov ska rättas, Kevin vaknar till, diskmaskinen ska plockas ur. Det får heller inte bli någon dötid. Reklampauser är livsfarliga! Själva programmet måste också fängsla mig. Jag gillar komedier såsom Desperate Housewives (jag vet, serien har gåt i graven). Men jag gillar också tävlingsprogram. Åtminstone i början.
 
 
 
Let's Dance är ett sådant. Så himla fascinerande att se hur duktiga dansare kändisarna kan bli på så kort tid (vilket i och för sig gör att jag funderar på om man ska ha en sådan stor beundran för proffsdansarna när amatörerna blir nästna lika bra på ett par månader). Ut på dansgolvet, göra sina moves. Sedan kommer domarpoängen. Och det är där jag försvinner. För det spelar ingen roll hur bra en dansare är: har domarna bestämt sig för att ha vissa favoriter, så fortsätter de med att ösa ur sig höga poäng till dessa. Ett exempel är Kenza, som i första programmet var fantastiskt duktig. Men fick hon bra poäng? Nä. Däremot gubbarna, som Steffo och Patrik Sjöberg, som var viga som kylskåp, lovordades rejält. Det är orättvist när de som är bäst inte får cred för det och då ledsnar jag. Framför allt Tony Irwing delar ut poäng på måfå. Han kan ge samma poäng till en som är skitduktig som till en som halkar fram som en disktrasa på golvet. Inte okej.
 
Top Model Sverige är ju också beroende av sina domare. Sist kämpade tjejerna och killarna med att ta fina bilder till en kampanj för parfym. en av tjejerna tog en fantastisk bild, och domarna sade att hennes ansikte var jättfint, men hennes kropp... Hon bar inte upp klänningen där hon satt i gungan. Vad!? Det enda felet med klänningen var ett (!) veck över magen, vilket är helt naturligt när man sitter ner. Det fanns verkligen inget fel alls med bilden.
 
 
 
En av de manliga modellerna fick kritik för att han hade för mycket muskler; han såg inte avslappnad ut. Öh? Personligen tyckte jag det var klart snyggare med hans bild jämfört med de spensliga spagetthi-killarnas och jag tror många andra håller med mig, både killar och tjejer. Faktum var att om en kille skulle ha röstats ut denna gång, så hade det varit denna muskelkille, som inte bara har en fantastisk kropp utan även snyggaste ansiktet. Man tar sig för pannan.
 
Ibland undrar jag verkligen varför vissa domare har valts ut. De kan säkert sin bransch, men om de lägger ner för mycket av sina personliga åsikter, som kanske inte stämmer överens med vad många andra tycker, då tror jag det kan vara värt att fundera på ifall de passar som domare. I Let's dance, till exempel, tycker jag Tony har gjort sitt för länge sedan och bör bytas ut ASAP. Tills dess lär jag zappa mig vidare på TV:n varje fredagskväll en sisådär 20.15...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0