Ego
Jag älskar en hel del som finns på internet. Där finns så många positiva bilder, berättelser och annat, som får en på bra humör och som inger hopp om mänskligheten. Ett exempel är:
Så många goda handlingar. Intressant också att se att man inte ska dra förhastade slutsatser. Till exempel så blev en bil inparkerad, men i stället för att skriva ett riktigt hatbrev och sätta på vindrutan, så blev det ett rätt trevligt meddelande. Och det visade sig att personen som parkerat in faktiskt inte sett bilen, så det var ett rent misstag. Utgå inte ifrån att människor gör saker för att jävlas eller för att de inte bryr sig!
Samtidigt som jag ser sådana här underbara handlingar, så blir jag bekymrad. Jag vet hur det blir i verkligheten. Överraska barnen med att tejpa upp en femkrona på varenda tuggummiautomat i affären, så är det solklart att första ungen tar varenda mynt och fixar en hög tuggummin åt sig själv. Tanken att andra också kan få ta del av glädjen finns liksom inte där. Det är Me, Myself and I som gäller idag.
Jag ser det också i mitt jobb. När jag själv gick i skolan och vi röstade fram vad vi skulle göra på Klassens dag, eller vad vi nu hade på åttiotalet, så var det - så klart - majoritetsbeslut som gällde. Vann inte mitt alternativ, så var det bara att böja sig för majoriteten och hänga med ändå. Nästa gång kanske mitt alternativ skulle komma att röstas fram! Idag är scenariot helt annorlunda. Gör vi inte det som jag vill,så vägrar jag följa med. Punkt. Det ska vara mitt val, varje gång. Oavsett hur många vi är.
Jag hoppas det bara är tillfälligt, för ett land fullt av egoister är dömt att gå under. Kan vi inte turas om att bestämma,så slutar det med ett samhälle fullt av enrumslägenheter, där alla sitter ensamma på sina kammare dag ut och dag in, månne rätt nöjda över att de får göra precis vad de vill, men banne mig mer isolerade och osociala än vad vi svenskar redan är idag.
Kommentarer
Trackback
