Embla 10 år!
Världens bästa Embla blir 10 år idag! I grand danois-mått är det en MYCKET högaktningsfull ålder och här kommer en mängd bilder med text för att visa hur fantastiska våra tio år tillsammans varit:
Som liten kunde vi rätt lätt lyfta Embla, men en grandis växer så det knakar, så bara några veckor senare var hon för tung för att lyftas. Denna bild, när tuggbenet fortfarande tar mer än fem sekunder att sluka, kom med i Svenska Grand Danois Klubbens kalender. Embla var Miss Augusti!
Jag försökte ge henne en karriär som utställningshund, men min ovana (som att ha svarta byxor när man ställer ut en svart hund) och irritationen över att det är domarnas personliga åsikter som avgör, gjorde att karriären blev mycket kort.
Oturen var framme tidigt och Embla bröt tån. Precis som vår andra grandis gjorde. Annars har hon varit rätt frisk, tycker jag.
Soffpotatis är hon verkligen:
Kolla bara hur underbart hon vecklar ihop de långa benen...
Med Kevin som Mowgli...
På sommaren softar hon gärna på gräsmattan.
Johans säng är ett favoritställe. Hon är så himla duktig och vet precis vems säng hon får ligga i. Min går hon ALDRIG upp i! Här syns för övrigt hennes två stora fettknölar på bröstkorgen. Kevins systrar tittade förtjust på dem och undrade när valparna skulle komma...
Att posera har hon gjort många, många gånger. Som ung och utan gråa hår:
Som nioåring:
Den stolta profilen, så otypisk grandis-looken med sin uppnäsa. Men SOM jag älskar den! Tycker hon är vackrare än typiska grandisar...
Hon är så himla snäll mot Kevin, som på småbarnsvis kan vara lite väl närgången ibland.
Embla - en klippa att luta sig emot!
Typisk grandis-look med dregel-sträng över nosen. Det hamnar åtskilliga sådana på väggarna här hemma också!
Ännu mera typiskt grandis: att sitta ner på stolar.
Embla är snäll som ett lamm, men har en vilja av stål. Vill hon lukta färdigt på något, så gör hon det.
Det lär inte finnas många sådana här hundar, som har en enorm viljekraft att kunna stå emot smaskens. Kevin äter hamburgare, och fast han lämnade den bredvd henne och gick därifrån, så tog hon inte ens en smula. En egenskap jag alltid beundrat hos Embla!
Soffan har alltid varit en självklar plats för Embla. Finns det hjärterum, så finns det stjärterum!
En kärleksfull puss.
Snö har aldrig varit problem. Embla är ingen frusen hund (till skillnad från grandis 2).
Embla älskar sina skogspromenader och små pinnar duger inte. Träd ska det vara! Hennes enorma nackmuskler ger henne kraft att lyfta dem och springa runt med dem som vore det tandstickor...
Även om det är roligt att röja runt, så kan hon också ta sig en paus och njuta av sol och fågelkvitter.
10 år är en lång tid och jag vet att vi inte har ytterligare tio tillsammans. Men ett par år till hoppas jag på. Vår älskade, fina, underbara, fanatstiska Embla - en sådan god förebild för rasen! Grattis på din tioårsdag! <3 <3 <3
Kommentarer
Trackback
