Så många pussar!
Det är bara en dryg månad kvar tills Kevin fyller tre, så när leksaksföretagets reklamblad damp ner i brevlådan, lät jag sonen bläddra igenom för att se ifall det var något speciellt som fångade hans intresse. Jag blev förvånad över vad!
I slutet av tidningen fanns ett barn utklätt till Pippi Långstrump och Kevin sken upp. Plötsligt sjöng han hela Pippi-sången (vilken han uppenbarligen måste ha lärt sig på dagis) och förklarade att han ääääälskar Pippi. Tack vare IT-samhället vi lever i, så fick jag snabbt och lätt upp ett avsnitt på Youtube: Pippi går till sjöss. Kevin blev så glad, ropade "Tack, mamma! Tack, mamma! Tack, mamma!" gång på gång och sträckte sig efter mig för att ge mig pussar. Och pussar fick jag sannerligen. Efter tio-femton stycken försökte jag vrida huvudet så de slabbiga pussarna träffade kinden i stället, men han lät sig inte luras, utan vred tillbaka mitt huvud, så hans frenetiska pussar träffade mina läppar igen.
Men hur slabbiga pussarna än är, hur strypt jag än blir av hans kraftfulla kramar, så önskar jag mig inget hellre på denna jord. Jag vet att tiden då ett barn överöser sina föräldrar med ömhetsbetygelser är på lånad tid, och jag ser till att ta tillvara varenda en av dem.
Jag älskar dig med Kevin! Precis som jag älskar Andreas och Johan, även om de sedan länge valt att ödlsa pussar och kramar på andra än sin mamma...
Kommentarer
Trackback
