Viktiga beslut
Livet i Sverige är inte gjort för att man som ensamstående mamma ska bo i ett stort radhus, så jag har två val. Antingen flyttar jag till något mindre, billigare. Jag får ner hyran ungefär 2.500:- om jag byter ner mig till en lägenhetstrea. Just nu känns en flytt alldeles för jobbig, eftersom det bara är två år sedan jag flyttade hit och jag ännu minns allt jobb det innebar. Det är ju sjukt hur mycket prylar man har och inte vill slänga bort – utifall att…
Så då återstår alternativ två – att hyra ut ett av mina rum. Egentligen inga problem, eftersom arbetsrummet (=det största sovrummet) står helt orört, liksom badrummet på övervåningen. Men visst tar det emot att behöva husera en främmande människa.
Nu är dock annonsen utlagd på Blocket. Jag har egentligen bara ett enda krav (förutom att man betalar i tid osv) och det är att man är rätt tyst på kvällarna, så inte Kevin väcks. Nu återstår att se hur många som är intresserade. En kille har redan mailat, men jag väntar lite till och så får jag försöka avgöra vem som verkar trevligast att bo med.
Tusen och en frågor cirkulerar i huvudet när man bestämt sig för att ta emot en inneboende. Kommer personen att kunna vara hyfsat tyst? Kommer hen att hjälpa till med städning av gemensamma utrymmen/slänga sopor etc? Hur mycket skafferiplats behöver hen? Vill hen ha blommorna i sitt möblerade rum? Behöver hen en garderob med stång att hänga kläder på? Kommer hen att acceptera att jag ibland har för mycket huvudvärk för att direkt plocka upp varenda pinal som Kevin släpat fram?
Jag försöker dock se det hela positivt. Att ha en främling hemma behöver ju inte betyda problem och oro. Det kan ju bli riktigt trevligt att ha lite vuxensällskap ibland! Och inte minst – det gör att jag kan bo kvar i mitt fina radhus med tomt.
