emblasmatte

Blir man någonsin sjuk vid lämpligt tillfälle? På något sätt känns det som att det aldrig är lägligt. Men faktum kvarstår att ibland är det ännu mer olämpligt än vid andra tillfällen...

 

Ibland finns det saker som bara måste göras på utsatt tid. Man får bita ihop och göra det bästa såvida man inte är halvt dödssjuk. Igår fick jag ett migränanfall under elevernas muntliga prov. Det var bara tre elever kvar (de gjorde provet en och en), så jag bet ihop och gjorde färdigt lektionen. Sedan rusade jag iväg till ledningsgruppsmötet, som hade börjat fem minuter tidigare. Fokusera, Jeanette! De andra deltagarna var nästan roligt suddiga. Den flimrande regnbågen gled sakta ut i periferin. Insåg att ämnet vi pratade om just för stunden inte var högaktuellt för mig, så då passade jag på att springa till skolsyster några dörrar bort och få medicin. Tillbaka till mötet. Direkt efter det, ner till arbetslagsmötet. Bit ihop!

 

 

Nu skulle man kunna tycka att anfallet kom rätt lägligt, eftersom jag är ledig idag och skulle kunna vila ut (vilket behövs för att inte förvärra, så jag har problem i tre dagar - vilket jag iof oftast har...). Men: det går ju inte! Inte nog med att bilen skulle till verkstaden = promenad hem därifrån (och fysisk aktivitet förvärrar), så har jag personer som ska komma och titta på mitt hus, för de vill hyra ett rum av mig. Med andra ord står inte bara storstädning utan också flytt av möbler på tapeten idag. Hurra...

 

 

Nu sitter jag här, i en av många pauser jag kommer behöva, och drömmer om en hel armé. Hundra hjälpande händer som skyfflar böcker till nedervåningen, starka armar som hjälper mig flytta ner de tre stora bokhyllorna, vänliga själar som kommer med muntra tillrop. Men sedan kvicknar jag till, går under tystnad upp med väskan jag sakta fyller med tunga pärmar och böcker, för att så småningom på egen hand kränga ner bokhyllorna nerför trappen alldeles ensam. Samtidigt ber jag en bön att migränen inte förvärras. Det är INTE läge nu, tack!!