emblasmatte

Söndag, novembers sista dag- Ännu lyser första snön med sin frånvaro, men då temperaturen är nere på nollan nu, så behöver en stor del av landets befolkning kränga på vinterdäcken just denna helg.

 

Själv är jag en busy, busy woman. Finns inte många minuter över till någonting, tycker jag, så jag har inte hunnit svänga förbi Bildemo än. Ska erkänna att det tar emot också - jag som alltid bytt mina bildäck själv, utom förra året när jag köpte nya och fick dem påsatta på en gång. Men rygg och nacke krånglar och jag minns att verktygen gav vika förra året. För mycket handkraft på denna superstarka kvinna, tror jag, gjorde att hylsnyckeln närmade sig 90 grader och den nya jag köpte passade hyfsat, men inte tillräckligt bra för kraftigt åtdragna skruvar.

 

Tillbaka till storyn: med Kevin bak i bilen puttrade vi försiktigt in till Bildemo, som var... STÄNGT! Åkte till ett antal andra ställen, där man kan byta däck, men samtliga firmor var uppenbarligen lika omedvetna om den potentiella guldgruva det skulle innebära att ha öppet just denna helg av alla. Suck.

 

Så i morgon åker jag (eller glider?) till jobbet på morgonkvisten md bagaget fullt av fina dubbdäck. Jag tvivlar dock på att det gör mer nytta att ha fina vinterdäck i bagaget än slitna sådana, ifall olyckan nu är framme...

 

Igår började det. Lite irritation i ögat, men till en början inget jag reagerade över. Sedan kände jag på mig: det blir en ögoninflammation. På kvällen började ögat gegga och bli rött och jag visste att det skulle bli svårt att öppna ögonen efter natten.

 

Det jag dock inte räknat med var svullnaden. En del kvinnor opererar in silikon i brösten, jag ser mest ut att ha opererat in en golfboll i önskan att se ut som en sådan där guldfisk...

 

 

Förra gången jag hade ögoninflammation, så jobbade jag. Eleverna tittade på mig med avsmak och undrade varför jag inte var hemma. "Vadå, jag undervisar ju inte med ögonen" kommenterade jag då. Denna gång hade det varit betydligt svårare, dels för att mitt utseende skulle få alla elever att totalt tappa koncentrationen, dels för att min grumliga blick skulle göra det svårt att se ens om eleverna satt i klassrummet eller skolkade... :)

 

Fast största anledningen till att jag sjukskrev mig idag var ändå migränen, som jag vaknade av klockan 04.30. Trots en uppsjö mediciner, så behövde jag lugn och ro idag. Åkte iväg till min vårdcentral, och sköterskan frångick alla rekommendationer om att inte skriva ut antibiotikasalva och såg till att jag fick ett recept (vilket jag är mycket tacksam för, då andra ögat blev inflammerat under dagen).

 

 

Vid dagislämning- och hämtning var det solbrillor som gällde. Det hade börjat skymma när jag hämtade, så jag stapplade runt i mörkret och såg ut som en kändis-wannabe. Hur jag än gjorde, så hade alla ändå stirrat på mig. Jag antog att den nakna sanningen hade varit för brutal och riskerade få alla kräsmagade mammor och pappor att tappa middagsaptiten, så jag ser det som en tjänst när jag gled förbi med solbrillorna.

 

När jag senare skulle till apoteket så var det kolsvart ute, så i skydd av mörkret travade jag och Kevin fram till dörren. Lyckligtvis var inga kunder där, men receptarien stirrade och sade "Oj, så du ser ut!" "Ja, jag hoppas verkligen jag har ett recept inringt", berättade jag, medan hon svarade att det hoppades hon verkligen också. Jisses, jag är verkligen inte attraktiv just nu! :)

 

Det lär bara vara en tidsfråga innan Kevin smittas. För hur mycket jag än undviker att peta honom i ögonen (fniss), så kommer han till min säng på natten, och eftersom mina ögon rinner och kladdar ner både täcken och kuddar, så ska det till ett smärre mirakel ifall han klarar sig.

 

På torsdag hoppas jag kunna jobba igen. Jag vet redan hur det blir: jag kommer tycka att jag ser normal ut igen, efter att ha skådat in i mitt svullna, röda plyte i ett par dagar. Men kollegor och elever kommer vara brutalt ärliga när det gäller hur jag FAKTISKT ser ut. :)