emblasmatte

Igår började det. Lite irritation i ögat, men till en början inget jag reagerade över. Sedan kände jag på mig: det blir en ögoninflammation. På kvällen började ögat gegga och bli rött och jag visste att det skulle bli svårt att öppna ögonen efter natten.

 

Det jag dock inte räknat med var svullnaden. En del kvinnor opererar in silikon i brösten, jag ser mest ut att ha opererat in en golfboll i önskan att se ut som en sådan där guldfisk...

 

 

Förra gången jag hade ögoninflammation, så jobbade jag. Eleverna tittade på mig med avsmak och undrade varför jag inte var hemma. "Vadå, jag undervisar ju inte med ögonen" kommenterade jag då. Denna gång hade det varit betydligt svårare, dels för att mitt utseende skulle få alla elever att totalt tappa koncentrationen, dels för att min grumliga blick skulle göra det svårt att se ens om eleverna satt i klassrummet eller skolkade... :)

 

Fast största anledningen till att jag sjukskrev mig idag var ändå migränen, som jag vaknade av klockan 04.30. Trots en uppsjö mediciner, så behövde jag lugn och ro idag. Åkte iväg till min vårdcentral, och sköterskan frångick alla rekommendationer om att inte skriva ut antibiotikasalva och såg till att jag fick ett recept (vilket jag är mycket tacksam för, då andra ögat blev inflammerat under dagen).

 

 

Vid dagislämning- och hämtning var det solbrillor som gällde. Det hade börjat skymma när jag hämtade, så jag stapplade runt i mörkret och såg ut som en kändis-wannabe. Hur jag än gjorde, så hade alla ändå stirrat på mig. Jag antog att den nakna sanningen hade varit för brutal och riskerade få alla kräsmagade mammor och pappor att tappa middagsaptiten, så jag ser det som en tjänst när jag gled förbi med solbrillorna.

 

När jag senare skulle till apoteket så var det kolsvart ute, så i skydd av mörkret travade jag och Kevin fram till dörren. Lyckligtvis var inga kunder där, men receptarien stirrade och sade "Oj, så du ser ut!" "Ja, jag hoppas verkligen jag har ett recept inringt", berättade jag, medan hon svarade att det hoppades hon verkligen också. Jisses, jag är verkligen inte attraktiv just nu! :)

 

Det lär bara vara en tidsfråga innan Kevin smittas. För hur mycket jag än undviker att peta honom i ögonen (fniss), så kommer han till min säng på natten, och eftersom mina ögon rinner och kladdar ner både täcken och kuddar, så ska det till ett smärre mirakel ifall han klarar sig.

 

På torsdag hoppas jag kunna jobba igen. Jag vet redan hur det blir: jag kommer tycka att jag ser normal ut igen, efter att ha skådat in i mitt svullna, röda plyte i ett par dagar. Men kollegor och elever kommer vara brutalt ärliga när det gäller hur jag FAKTISKT ser ut. :)