emblasmatte

Kevins första provfotografering gick sådär. Efter att ha gått i ösregn, utan regnkläder och paraply, plaskade vi in i studion. Torkade snorsträngar så gott det gick, kletade lite mer gel i håret och vips, så var det Kevins tur. Han lydde instruktionerna exemplariskt, så gott han kunde. Jag menar, att hoppa på befallning är ju inte så svårt, men att utföra två kommandon samtidigt är lite klurigare när man är så liten. Så när Kevin ombads att både hoppa OCH snurra runt samtidigt, så var han skitnöjd med att bara ha klarat av första momentet. Att han började med ryggen mot fotografen och denne således bara fick snygga hoppbilder bakifrån bekymrade inte Kevin det minsta - till skillnad mot hans mamma. I början försökte jag påminna honom att dra på mungiporna, genom att jag slängde ur mig "Säg: Apelsin" eller "Säg: tihi". Sneda, onaturliga leenden var det enda resultatet, plus att jag förpassades till bakom fotografens utrustning, så Kevin inte kunde se mig. "Så han tittar in i kameran" sade assistenten, men jag förstod att hon egentligen menade att jag skulle knipa käft.

 

Det togs kanske 50 bilder, men jag som stod i skamvrån såg egentligen inte mycket av det som hände. Förutom när jag tjuvkikade... Kevin var fascinerad över de starka lamporna, som blixtrade till vid varje kort, så han tittade mest på dem, samtidigt som han var noga med att stå med både fötterna på det minimala krysset på golvet. (När fotografen bad honom att stå mer brett mellan benen blev han konfunderad, för då var han ju tvungen att överge det tidigare kommandot: stå på krysset, som han tog bokstavligen).

 

Många barn fotograferades och konkurrensen är givetvs benhård. Denna provfotografering är inför framtida jobb för H&M, men med tanke på hur det gick, så är jag tveksam till ifall han blir inringd. Men det gör inget - med mer vana från proffsfotografering med starka blixtar, så kan han nog bli mer avslappnad framför kameran i framtiden. Tills dess ska vi träna luftsnurrar här hemma! ;-)