emblasmatte

Efter tio dagar i Mûnchen hos kärleken Elvis, så har jag funderat en del på hur bra och modernt landet är. Ligger Tyskland i framkant eller är det stendåldersmässigt fortfarande? Svaret är "Nja, både bu och bä".

 

Autobahn. Behöver man säga mer? Taxin som plockade upp oss på flygplatsen gasade iväg i 170 km/h. Spännande, tyckte jag, som aldrig kört så fort. Ändå kändes det inte speciellt fort, eftersom så många andra bilar körde ännu snabbare. Dessutom kan jag tillägga att det var ett litet snökaos (som förorsakade nästan tre timmars försening på flyget), så vissa sträckor hade de tillfälliga begränsningar: 120 km/h. Sveriges snabbaste hastighet är alltså den tyskarna använder när det är snökaos på vägarna...

 

 

Hygien tycker jag om, och att tvätta händerna efter toabesök är en självklarhet. Offentliga toaletter finns så klart, men överallt erbjuds man bara iskallt vatten i kranen. Hu! Vem vill kyla ner de redan genomfrusna vinterhänderna?

 

Frukostbuffén var verkligen inget att hänga i julgranen, men det behöver ju inte vara typiskt tyskt för det. Däremot avgudade jag äppelgelén som var till smörgåspålägg. Wunderbar! Måste bara köpa i Sverige, för i detta avlånga äppelland måste det ju finnas tonvis med äppelgelé eller marmelad, som jag av någon konstig anledning hittills missat i affären. På hemmaplan igen kan jag konstatera att oavsett hur mycket äppelnation vi är, så hittar jag banne mig ingen äppelgelé!! VARFÖR har inte denna underbara, sockriga tingest ännu nått svenskarnas affärshyllor!? (Och kom nu inte och säg att jag kan koka egen, för jag är lite kinkig med datum och vill ha en E-stinn burk som håller i åratal).

 

 

Sprechen Sie Deutsch? Nog för att jag vet att fransmännen är kassa på engelska, men att så många tyskar också är det förvånade mig. Flera av taxichaufförerna kunde knappt ett ord engelska och många andra viftade bara och sade "No English" när man ville fråga om något. Sådan tur då att jag hade lite tyska prepositioner i bakhuvudet att damma av! Tog faktiskt tillfället i akt att prata lite tyska med chaffisarna och insåg att jag hankar mig fram hyfsat bra, trots att "biltak" och andra glosor avlidit och begravts i något hjärnveck.

 

Sevärdheter fanns det massor av. Visst är München en större stad än Uppsala, men utbudet är miljardfalt bättre. Massor, massor med affärer, fina byggnader (många kyrkor), museum i överflöd, permanent cirkus (Europas största!), stort akvarium (Sea Life) mm mm mm. Vi led inte brist på sysselsättning i alla fall!

 

 

Trots alla fräcka affärer, så får vi backa 20 svenska år för att komma till samma fenomen: söndagsstängt. Jag begriper inte hur en nation, så stor som Tyskland, ändå håller söndagarna heliga och allt är stängt. Det är ju på helgen medelsvensson har tid att shoppa!

 

Autobahn. Jag säger det igen. Vrooooom.

 

Maten får hamna på minuskontot. Visst finns det många ställen att dinera på, men det är alltid samma sak som serveras. Jag vill inte ha bratwurst och tagliatelle. Men det vill visst tyskarna: utanför Sea Life fanns två kiosker som sålde mat. Till bratwurst-kisosken ringlade kön lång. Framför crepes-dito var det dött. Elvis, som behöver tänka på sockerhalten i maten och därav gärna äter ris med köttgryta, så var det plågsamma tio dagar. INGENSTANS serverades ris som ett alternativ, utom på det lilla Kina-haket samt på en finare restaurang, där man bara kunde välja lax med ris (att kombinera ris med köttbit gick inte!).

 

 

Det var nästan 20 år sedan jag sist var i Tyskland, men jag kan konstatera att inte mycket har hänt på den tiden. Sverige känns mer utvecklat och turistvänligt, även om landet är klart över snittet. Jag har inga problem att åka tillbaka dit, glida runt på Autobahn och vräka i mig äppelgelé hela dagarna. Måtte de bara upptäcka kranar med två rattar tills dess och inse att både turister och lokalbefolkning säkerligen vill spendera ett par euro på söndagarna!