I kungarnas värld
Onsdagen var den dag som skulle bjuda på sämst väder, så då passade vi på att hålla oss till en inomhusaktivitet: slottsrundvandring på Neuschwanstein!
Nu fick jag äntligen möjlighet att känna på Autobahn ordentligt, då vi skulle neråt Garmen Partenkirchen vid tyska gränsen. Vid kraftig trafik eller regnkaos, så hålls hastigheten enligt skyltar nere till 120, hehe. Annars var det bara att blåsa på. Fascinerande att oavsett att jag körde så fort som motorn pallade (närmare 190), så blev jag ändå omblåst av bil efter bil. Inte undra på att alla har bra, moderna bilar här! Polisbilarna lyste också med sin frånvaro, säkert för att de ju inte har några att ge fortkörningsböter…
Det visade sig att slottet är högt uppe på ett berg. Antingen kunde man gå hela vägen i brant uppförsbacke (uteslutet med min hälsporre), ta en buss (som stannade 750 meter ovanför slottet = man fick gå ner till slottet) eller åka häst med vagn (som stannade 300 meter nedanför slottet). Jag älskar ju djur, så valet blev enkelt.
Tyvärr hade vi drygt tre timmar att slå ihjäl, för det var många som ville titta på slottet, så den första lediga, guidade turen var inte förrän 18.10. Man fick inte gå in i slottet utan guide. Att gå på museumet intill skulle ta ungefär en timme, så det kändes som ett klokt val. Vi gick in för att spana in de bayerska gamla kungarna, insåg att det mest var historielektion och inte så många spännande prylar att titta på, och tio minuter senare var vi klara. :P Det fanns ytterligare ett slott, ett gult, men vi besökte inte det.
Efter den trettio minuter korta turen, så var det dags att bege sig till bilen. Till min besvikelse så var nu hästturerna stängda för dagen, så det var bara att gå de 1500 meterna. Kevin hade tur och fick mest sitta på Elvis axlar, medan jag själv linkade ner så gott jag kunde. Tur det var nerförsbacke i alla fall!
De små byarna i södra Tyskland är så vackra: så många fina husmålningar, ett sådant överflöd av krukväxter och balkonglådor, berg och hagar med kossor. Underbar miljö, tycker jag. Skittråkigt ställe att bo på, tycker stadsmänniskan Elvis. :-)
