Bland lejon och ormar
Naturhistoriska, visst är väl det alltid roligt? Under tisdagen åkte vi dit, med spårvagn bara för att Kevin tyckte det verkade spännande. Han tittade hela resan ut på spåren och ställde - som vanligt - 48 miljoner frågor om dessa.
Och mer än 48 miljoner - fast år i stället för frågor - fick vi uppleva på Münchens Naturhistoriska museum. Det var betydligt mindre än i Stockholm, men ändock lika roligt. Nåja, nästan. Tyvärr var all information bara på tyska, och det fungerade förvisso hyfsat - jag börjar ju bli en fena på det här med tyska nu... Men något av det Kevin tyckte var roligast var alla montrar med knappar. Det var olika frågesporter och man skulle besvara frågor etc genom att trycka på knappar. En uppsjö insektsnamn och annat gjorde det mer eller mindre omöjligt att begripa något alls, till min frustration (jag vill ju alltid vinna och ha alla rätt). Kevin brydde sig mindre; det var kul bara att få trycka på alla knappar och se när det blinkade.
Han älskade också att lyfta alla telefonlurar och lyssna på informationen om vad som fanns i montrarna, trots att allt var på tyska. Ibland stod han med två lurar samtidigt...
Uppstoppade djur är alltid fascinerande att titta på. Ibland är de mycket större i verkligheten än man trott, ibland mindre. Den jättestora krabban var otäck att posera vid, tyckte sonen, medan dinosaurier inte alls var läskiga. :)
Efter museumet gick vi till slottet Nymphenburg (museumet huserar i en del av slottet). När Elvis lyfte Kevin för att posera framför den magnifika trädgården, sprattlade pojken hejvilt och ville inte alls. Strax efter fick jag syn på en mycket passande staty. :)
Det fanns gott om statyer i den kungliga trädgården, så klart. En av dem utmärkte sig lite extra. Den föreställer (troligen) en drottning, men hade jag varit henne, så hade jag genast avskedat (eller halshuggit?) konstnären. Hu, så hon såg ut!
Och så lite bonusbilder. Först på en icke uppstoppad and, med sina små dunbollar, som satt på gräset utanför museumet.
Kommentarer
Trackback