emblasmatte

Eftersom barn avråddes från att besöka Dachau koncentrationsläger, så for jag själv dit idag, medan Kevin och Elvis roade sig med 4H-besök.

 

Lägret är inte stort, men det berorpå att det bara är själva fång-delen som visas för turister. Under andra världskriget hade SS en betydligt större del av området till sina lägenheter, högkvarter etc.

 

 

Grinden in känns klassisk. Jag misstänker att uttrycket "Arbeit macht frei" fanns vid entrén till alla koncentrationsläger. Och arbeta fick fångarna verkligen göra! Efter en hård arbetsdag, när de återkom till sina baracker, så var de tvungna att ta itu med hushållssysslor såsom att diska och skura golven. Det krävdes att området var helt fläckfritt!

 

 

Att orka med allt detta var inte lätt. Fångarna fick bara riktig mat var fjärde dag (och det var bara en liten portion). Däremellan levde de på vatten och bröd, även om de också försökte äta rötter, potatisskal och annat de kom åt. Många stod inte ut med detta liv och valde att begå självmord, ofta genom att få vakterna att skjuta dem när de försökte "rymma". Andra dog av undernäringen eller sjukdomar.

 

 

Barackerna var många. Tio meter breda och hundra meter långa stod de symmetriskt uppställda efter varandra. Från början byggdes lägret för 6000 fångar, men ganska snart fanns där 30 000 på en och samma gång. I mitten av baracken fanns ett hygienutrymme, där man till exempel hade noll privacy när man behövde gå på toa. Sängarna var ihopbyggda - det var tre slafar över varandra och sängrna tog upp i princip hela baracken.

 

 

I en barack fanns speciella fångar, som satt inlåsta i små celler hela tiden, många av dem i mörker. Det var cell på cell på cell. Otroligt så många man får plats med på hundra meter!

 

 

Hitlers läkare använde fångar till att utföra medicinska experiment. De var mänskliga försökskaniner och många dog av dessa ofta tortyrliknande behandlingar.

 

 

Strax utanför den rektangulära fångdelen av lägret fanns gaskammaren och krematoriet. Jag antar att denna byggnad låg avsides, i lummig skog, just för att inga fångar skulle se vad som försiggick. Allt handlade ju om att luras, bl.a. att de skulle bli fria om de arbetade bra. Först kom de utvalda fångarna in i ett rum, där de skulle klä av sig. Ovanför dörren till nästa rum stod det "duschar". För att ingen skulle protestera eller bli misstänksam, så fanns det låtsas-duschmunstycken i taket. När dörren stängdes, släpptes gasen på och uppemot 150 personer miste livet. Kropparna skyfflades vidare i byggnaden till ett rum, där de fick ligga i väntan på att kremeras i någon av de fyra stora ugnarna. Under tiden forslades deras kläder snabbt bort, så nästa lass med fångar kunde få samma behandling 15-20 minuter senare.

 

 

Strax utanför byggnaden fanns platser för avrättning (de sköts ihjäl och det fanns till och med ett dike, där blodet fick flyta) samt mark där askan grävdes ner/spreds.

 

 

Egentligen lärde jag mig inte så mycket idag, men det var intressant att få uppleva allt detta. Ofta tänkte jag på att här omkring mig finns tusentals dödas själar, människor som utan egentlig anledning fått sätta livet till. Man får hoppas - och tro - att något sådant här aldrig igen kommer att kunna ske.