Hos Bambi

Eftersom väderprognosen (som vanligt) förvarnade oss om drygt trettiogradig värme, så valde vi i torsdags att åka till djurparken i Poing. På bilderna såg det ut att vara mycket skog omkring, som skulle kunna bidra med nödvändig skugga.
 
Sagt och gjort, vi tuffade iväg och efter en rätt lång promenad efter tågresan, så var vi framme. För 200 pix kom hela familjen in, och då ingick en påse foder också. :)
 
 
Det första vi kom till var en uppsjö marsvin, som man kunde klappa och lyfta. Om de hade kommit nära, vill säga... Tyvärr var de skygga och höll sig långt ifrån dit händer nådde, så vi fick nöja oss med att titta på dem. Lätt besvikna trippade vi vidare på skogsstigen och insåg att första hagen var full med rådjur, som gärna ville bli matade (därav fodret i entrén). Kevin var överlycklig att så många Bambi vågade sig fram. Snart blev han ännu lyckligare, när vi gick in i hagen och därmed fick ordentlig närkontakt med de vackra djuren.
 
 
 
 
Färden fortsatte fram till en gigantisk lekplats. Åh, tänk om vi kunde ha en sådan här djur-/lekpark runt Uppsala! Tyvärr var fräcka rutschkanan i trädet under reparation, men sonen roade sig kungligt ändå. Allra häftigast var de stora grävmaskinerna, som man kunde starta med en knapptryckning. Wow, tänk om man hade en sådan hemma - då hade Kevin kunnat roa sig i timmar!
 
 
 
 
Det fanns många voljärer i parken, fulla med allsköns granna fågelfän. Många av dem innehöll ugglor, varav en med stirrande röda ögon fascinerade mig. Hagar med hästar, åsnor, uttrar, damm med karpar och andra relativt vanliga djur fick vi titta på.
 
 
 
 
 
 
 
Några farliga djur fanns det också här. Björnarna tyckte det var varmt, men å andra sidan brukar de nog inte vara så superaktiva annars heller. En ensam varg såg vi på håll, liksom ett par lodjur som låg däckade i en trädkoja och några buffliga visenter.
 
 
 
Häftigast tycker jag nog den alldeles nyfödda killingen var. Den stapplade omkring med navelsträngen hängande, medan mamman, fortfarande med fosterhinnorna hängande baktill, såg till att ingen annan get vågade sig nära. Moderskärlek <3
 
 
Återigen en lyckad utflykt!
 
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0