Legoland! Del 1

I fredags hade vi bilen för sista dagen och på morgonen packade vi oss iväg till Legoland.
 
Vi var inte direkt ensamma (hrm...), trots det avskräckande inträdet. Lyckligtvis kom en italienare fram till oss och gav oss en kupong, som gav Kevin gratis inträde. Det sparade vi 370:- på! Ändå fick vi punga ut med nästan 900 spänn innan vi kunde äntra nöjeslandet.
 
 
 
Det första man kom till var berg- och dalbanan. Som en bra roman - kastas rätt in i handlingen, typ. Elvis hade uppenbarligen glömt bort hur det var att åka en sådan (trots att det bara var tre dagar sedan), och ställde sig glatt i kön med Kevin. Det blev bara en tur... ;)  
 
 
Strax intill fanns snurrande tekopp.. förlåt, legogrejs. För nu insåg jag att denna park handlade mest om åkattraktioner, där sittvagnar etc såg ut att vara byggda av lego. Därmed förstod jag också inträdet, för det är ju inte värre än Gröna Lund med åkband. Bara det att jag inte var intresserad av åkband här...
 
 
Efter den tredje attraktionen, som bestod i en tur på vatten, så insåg jag fler likheter med Gröna Lund: köerna! Jisses, detta skulle bli en lång dag, framför allt för mig, som inte ville åka något.
 
 
Nu var det dags för "Sealife". Utan att ha en aning om vad som väntade inne i huset, så ställde vi oss i kön. Ett gäng släpptes in varje kvart,så vi fick snällt köa i en halvtimme. Men det var det värt! Därinne var det ett litet "Sealife" (som vi besökte i våras). Bland fiskar, hajar och rockor glömde vi för en stund bort att vi var i Legoland. Men bara liiiiite, för givetvis var det legofigurer i akvarierna. :)
 
 
 
Nu väntade sedan vår chans att blaska av oss lite: Flum ride! (Givetvis hette det inte så, men jag tror de flesta vet vad som avses). Efter att ha spenderat sjutton år i kö (och denna gång ville jag också åka!), så klev vi ombord. "Sätt dig längst bak, där blir man säkert minst blöt", sa Elvis. Yeah, right... För efter halva turen for stocken baklänges nerför en backe och vattnet öste ner över mig och Kevin, som satt längst bak. Efter att ha vänt stocken rätt igen väntade sedan avslutningen: den höga backen. Där blev man inte alls blöt, eftersom vattnet for långt åt sidorna. Turligt nog fanns en gigantisk fläkt, där man kunde torka upp. Rolig, även när man inte är blöt!
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0