Tyskland, rond 2
Så är ännu en resa till Tyskland avklarad. Denna gång kände jag igen många gator i München, vilket gjorde saker och ting lättare.
Vi checkade in på ett lägenhetshotell tillsammans med Elvis kompis med familj. Redan vid första ögonkastet fattade de två barnen tycke för varandra, tog varandra i handen och släppte inte taget förrän vi skulle in i varsin lägenhet. <3
På alla hjärtans dag åkte jag, Elvis och Tony till en nattklubb. Området huserade åtskilliga klubbar på liten yta, och inklämda däremellan låg små mathak med snabbmat. Smidigt! Tyvärr fick jag här se smygrasism. Flera ställen nobbade oss med att säga att lokalen var hyrd för privat arrangemang och att man måste ha en speciell inbjudan. Lite senare kom dock skylt upp med ”fritt inträde” och liknande. Ett annat ställe hade en skylt, som berättade att vakten bestämde vilka som fick komma in. Vi blev så klart nekade inträde och Elvis frågade vänligt varför. Vakten svarade bara kort ”det behöver du inte veta”, och jag frågade om jag hade fått komma in om jag kommit själv. Vakten var inte dum och svarade ”No”, men jag kommenterade bara ”Yes, I would” och gick därifrån.
Den (enda) nattklubb vi fick komma in på var inte så stor, men vi kunde dansa och ha kul. Dock var en tysk oförskämt intresserad av mig, trots att han hade en kvinnlig väninna (tjej?) där och trots att det inte gick att ta miste på att Elvis är min man. Vi tog det hela olika: Elvis var sur över den uppvaktande mannen, medan jag kände mig smickrad, haha.
Lite kultur hann vi med också. Dels var vi in i Frauenkirche, domkyrkan i München. Den kändes klart mindre än Uppsalas domkyrka, så jag var inte det minsta imponerad. :)
Dels besökte vi fordonsmuseet. Klart många sevärda ting även för en fordons-ointresserad som jag, så det stället rekommenderar jag för den som ska till staden.
Kevin var magsjuk en dag, och medan han sov, så passade Elvis honom så jag kunde smita ner till nagelsalongen och få mina naglar fixade. Även om påklistrandet av lösnaglarna bara tog ett par minuter, så är det en omständlig process som tar över en timme. Här kletar vi inte bara på lite snabbt nagellack! Jag är mycket nöjd med resultatet, men det känns ovanligt och är inte helt lätt att knappa på tangentbordet. :-D
Hemresan tog som vanligt två timmar, men sällan har tid i ett flygplan förflutit så fort! Anledningen var helt klart att vi blev incheckade i Business class. Tre säten för oss själva, så vi kunde sprida ut lego och annat. Äkta glas att drick ur, metallbestick att sticka ner personalen med vid kapning, efterrätt till det. Och dessutom kom vårt priority-bagage ut först på bandet på Arlanda! Synd att det kostar så mycket att åka första klass, men har vi tur blir vi uppgraderade någon mer gång. *håller tummarna*
Nu dröjer det ytterligare några veckor innan jag kan träffa kärleken igen. Men jag boostade på ordentligt den vecka jag var där, så jag ska nog klara mig! :)
