emblasmatte

Jag har turen att ha en man som älskar mig väldigt mycket. Dessutom är han fantastiskt duktig på att visa det. jag vet att jag är lyckligt lottad, och därmed borde allt vara perfekt. eller?

 

När man har usel självkänslka, som jag har, så känns det ibland som att man inte är älskad av så många som man vill. Jag vet att för det första, så är det inte många som vet om min usla självkänsla. Jag utstrålar något helt annat och har ett otal gånger har jag fått höra att folk uppskattar att jag utstrålar självkänsla och stolthet över mig själv. Jag är väldigt, väldigt bra på att hålla masken...

 

För faktum är att jag tycker precis tvärtom. Jag förvånas över att någon ens kan gilla mig, men kämpar för att få allas gillande. På jobbet och i privatlivet sliter jag som ett djur för att få alla att gilla mig. Det är givetvis omöjligr att få ALLA att gilla mig, men så länge det inte uppfylls, så känner jag mig misslyckad på något vis. Jag vet att det låter absurt., men så är det. Andra med usel självkänsla kan nog relatera till vad jag skriver.

 

Jag får höra av rektor och kollegor att jag är en omtyckt och bra lärare. Jag blir glad när jag hör det, men någonstans inom mig känner jag att alla mina elever nog inte känner så, så hur kan jag då vara nöjd?

 

Jag vet att Tom älskar mig ofantligt. Och jag älskar honom minst lika mycket. Han är mannen i mitt liv och jag vill inget annat än att bli gammal med honom. Men räcker det när man har dålig självkänska? Ibland känner jag för att gå med på en dejtingsajt bara för att få höra att jag är omtyckt. Jag vet att det är fel och definitivt att det kan feltolkas, så därför gör jag såklart inte det. Går med i dejtingsajter, alltså. Men samtidigt kämpar jag med att få bekräftelse för att jag är bra och fin, och det är svårt. Egentligen får jag massvis med bekräftelse, men jag blir aldrig nöjd. Det känns som att så länge inte hela väklden älskar mig, så är jag inte bra.

 

Det är svårt att förklara. Jag vet att mina tankar är absurda, men det är fascinerande hur hjärnan kan ta kontroll över någons liv på detta sätt. Jag strävar varje dag efter bekräftelse på grund av min dåliga självkänsla. Jag vet att det är mitt problem, ändå vet jag inte hur jag ska komma ur denna jobbiga sits och kunna börja älska mig för den jag är. Det känns som att jag varit missnöjd med mig själv hela livet, så hur ska jag någonsin kunna börja älska mig själv?

 

Ibland är det skönt att skriva av sig. Tanken med detta inlägg är inte att få andra att säga positiva saker om mig, utan att lyfta problemet med dålig självkänsla. Jag vet att jag inte är ensam. Kanske kan detta inlägg ge en liten inblick i hur man kan hålla masken och luras, men samtidigt vara i behov av positiva ord. Sprid positiva ord omkring er! Det har aldrig skadat någon. <3