emblasmatte

 

Mitt i livet snurrar allt kring så många måsten. Det ska skjutsas till och från dagis, handlas, lagas mat, städas, bla bla bla. Inte mycket tid blir över till en själv, framför allt inte om man är lärare. För när jag kommit hem, lagat mat, nattat osv, så har jag (om jag jobbar heltid) två timmars arbete kvar att göra. Varje dag. Såvida jag inte vill jobba på helgen. Hur många orkar rätta prov, planera lektioner, maila föräldrar etc när man äntligen pustar ut efter en hel dag på jobb och med barn och hem? 

 

Det finns tusen olika saker jag gärna skulle vilja göra, men som hindras dels av tidsbrist, dels av ekonomi. Att ha en hobby är sällan billigt, och vill du hålla på med två eller fler, så blir det till att dra åt svångremmen rejält (om du inte har ett lyxåk parkerat i garaget utanför din 22-rumsvilla).

 

 

Jag har hållit på med olika fritidssysselsättningar såsom badminton och ridning. Inte minst ägnade jag många år att besöka häktade personer också. Idag har jag bara en: skytte.

 

Flera personer har frågat mig hur det kom sig att jag började med just skytte. Jag vet faktiskt inte svaret på det. Kanske grodde ett litet intresse när Ragnar Skanåker, som gav vibbar av att vara en gammal morfar, åkte till OS och sköt sig till medaljer. Det såg så enkelt ut. Lyfta handen, pang pang och så haglar fullträffarna. Jag är stel i kroppen, så innebandy, volleyboll eller annat aktivt känns rätt uteslutet. Skytte fick det bli!

 

 

Det visade sig inte vara en barnlek. Måltavlan är jäääätelångt bort, tian i mitten är pytteliten och det är banne mig stört omöjligt att hålla handen blickstilla när man ska skjuta (trots att man håller andan). Dessutom har jag inte tålamod. Varje serie man skjuter består av fem skott och dessa ska avlossas inom fem minuter. Du har alltså en hel minut per skott. Det är typ en kaffepaus mellan varje skott! Jag skjuter av mina på drygt 1.30 och det slår aldrig fel - jag är alltid den första som sätter mig ner (man ska göra det när man skjutit sina fem skott).

 

Jag tycker om att vara snabb. I grundskolan ville jag alltid slänga in proven först (eller nästan först). Helst i kombination med att resultatet gav högsta betyg också. När jag sommarjobbade i kassan på Sparlivs, så tävlade vi alltid om vem som snabbast kunde knappa in priserna på varorna (på den tiden skannades inga streckkoder). Det ligger liksom i mina gener att jag vill vara först. Och let's face it - jag kommer aldrig vara först över mållinjen på ett maratonlopp, men snabbast ner på rumpan på skyttet kommer jag nog alltid vara. :)

 

 

I går fick vi för första gången prova på snabbskytte. Då hade man bara 20 sekunder på sig att avfyra sina fem skott. Så roligt! Det är verkligen en gren för mig! Ok, jag kunde ju träffa bättre, men viktigast för mig är att jag har kul, inte att jag vinner. (Hehe, det försöker jag i alla fall intala mig, men självklart vill jag sätta alla skott i tian!!).

 

Oavsett hur stressad man är i tillvaron, så har jag alltid funnit det viktigt att utöva någon sysselsättning. All stress försvinner. Även fast jag upplevde tidspress när jag skulle till häktet, och först kände att jag inte kunde avvara några timmar med att prata med de intagna, så kände jag helt tvärtom efteråt. Det var värt varenda minut! Jag är dålig på att unna mig pauser i det hektiska livet och genom att tvinga mig till andra uppgifter, så gör jag hela mig en tjänst. Jag kommer orka längre, så enkel är ekvationen.

 

Vad blir det då i Göteborg? Vem vet? Skytte kommer jag troligen fortsätta med. Kanske återupptar jag badminton, börjar dreja lerkrukor, smider smycken av silver eller glas eller varför inte bridge? Det blir spännande att se vad Götet har att erbjuda!