emblasmatte

Jag vet att Kevins pappa själv (och folk i hans närhet) läser min blogg. Inte mig emot. Dagens inlägg kommer att handla om honom, just för att jag behöver skriva av mig frustration. Det handlar inte om förtal, för detta är ren fakta.

 

Vår son Kevin sitter i kläm. Han vill träffa sin pappa, som bor i Stockholm, medan vi själva bor utanför Uppsala. Jag ser gladeligen att Kevin åker dit, för då får jag lite andningspaus, något jag är i stort behov av. Jag är fortfarande sjukskriven och jag vet att mitt tillfrisknande skulle gå fortare om jag kunde få vila ordentligt, något som är rätt svårt när man har barn hemma. Socialtjänsten ville bevilja mig en kontaktfamilj, just för att jag behöver få vila ut, men Kevins pappa vägrade. Ingen motivering gav han socialsekreterarna, som besviket berättade att de inte kunde göra mer.

 

Efter det har tanken på ensam vårdnad vuxit fram. Vi har varit till Familjerätten och han har gått med på att skriva under papprena. De informerade dock om att det är en lång process att gå via dem, att det går mycket snabbare att gå via Tingsrätten, så jag har nyligen varit dit med en ansökan.

 

Umgängesrätten påverkas inte. Jag har alltid velat att Kevin träffar sin pappa, men det är svårt när han ställer sina krav. Har precis pratat med honom och frågat om han ska ta Kevin nästa helg igen (han ska ha honom varannan helg, men det har inte blivit så ofta). Då replikerar han att han bara tar Kevin om jag både levererar sonen till hans ytterdörr och hämtar honom där med! Detta är inte första gången. Han tycker det "är jobbigt" att ta tåget till Uppsala (jag möter alltid upp på stationen, så han slipper ta sig hela vägen till Storvreta), för han har ju sina döttrar också, och de vill inte åka med. Därför avstår han hellre från att träffa Kevin! 

 

Jag tycker så himla synd om Kevin, men jag vill och orkar inte leka taxichaufför bara för att han ska få vara pappa fyra dagar i månaden. Han är barnfri övriga 27 dagar varje månad, medan det är tvärtom för mig. Jag pusslar ihop allt varenda dag - då tycker jag att han kan göra det två söndagar i månaden! Det tar mig tre timmar att lämna Kevin på fredagar i rusningstrafiken. Jag har varken tid, ork eller lust att lägga pengar på att hämta på söndagen också.

 

Som sagt, då vill han inte träffa sin son. Och om Kevin frågar sin pappa varför han inte får träffa honom, så skyller han på mig: "mamma vill inte hämta dig här på söndagen".

 

Jag blir så frustrerad så jag faktiskt skakar när jag försöker prata med den mannen. Jag vet att han blir tokig över detta inlägg, men jag har hållit mig till ren och skär fakta, och tar han illa upp av det, så borde han ta illa vid sig av sina egna ord och handlingar.