Snart är jag borta...

 
 
Tänk att det är så länge sedan jag skrev i min blogg! Tiden rusar iväg, man har så mycket att göra och så lite tid. Nu tänkte jag dock göra ett försök att återuppta skrivandet, mest för att kunna hålla mina nära och kära, vänner och bekanta lite uppdaterade. Snart finns jag nämligen inte längre kvar här i Storvreta...
 
Livet går aldrig att förutspå och inte heller kärleken. I höstas hittade jag en man i Göteborg, som visade sig vara så mycket av det jag önskade av en man. Under åtskilliga månader har vi pendlat till varandra, men det är ju inte optimalt med långdistansförhållande. Därför har vi bestämt oss för att flytta ihop!
 
 
 
Jag har tagit tjänstledigt från mitt jobb på Stordammen (högstadieskola i Uppsala), min lägenhet ska hyras ut under ett år (till en fembarnsfamilj) och jag har sökt både jobb och dagisplats i Göteborg. Hittills ser allt mycket lovande ut!
 
Bara en gång tidigare har jag tagit ett sådant här stort steg. Då hade jag nyss tagit studenten i Kungsängen utanför Sthlm och skulle flytta till min fästman i Uppsala. Det var nytt och spännande! Det är det även denna gång, även om jag känner att det är ännu mer som har behövt klaffa inför denna flytt. Det är ju inte bara jag, utan min snart 5-årige son Kevin, som också ska flytta. 
 
 
 
Vad är det då som oroar mig mest? Det är egentligen inte så mycket som oroar mig. Jag har lätt för människor och tror jag inte kommer ha problem på en ny skola. Jag är trygg i min yrkesroll och vet att jag kan komma överens med elever och kollegor utan större problem. Kevin är i den åldern då man har lätt att hitta nya vänner och anpassa sig. Jag är vansinnigt kär i Tom, så där ser jag inga orosmoln på himlen heller. Min största oro är i stället vänner. Jag älskar människor och skulle dö om jag var utan vänner. Nu känner jag ingen i Göteborg, förutom Tom, och jag är livrädd att jag ska känna mig ensam. Det är mitt största bekymmer och nog det enda jag oroar mig över. Hur skaffar man en massa nya vänner när man flyttar till andra sidan landet? Därav har jag ingen erfarenhet...
 
 
Längre än så här blir inte detta första-på-länge-inlägg. Nu får alla, som inte redan visste något, veta att jag snart flyttar till kärleken, drygt 40 mil bort. Förhoppningsvis får jag ett fantastiskt liv där med denna underbara man! :)
 

Kommentarer
Postat av: Anonym

Göteborg är fantastiskt och lätt att få kontakt med människor. Är inte det minsta orolig att just DU ska få vänner😊! Det blir inga problem. Håller tummarna och önskar dig all lycka med ditt nya liv. Kram!

2016-05-15 @ 21:31:20
Postat av: Katarina feinstein Bråborg

Jag är den anonyma brevskrivaren

2016-05-15 @ 21:33:28

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0