emblasmatte

Man kan välja att låta vardagen vara grå och trist, eller så ser man till att förgylla den med relativt enkla medel.

 

Jag har alltid försökt hitta på roliga saker eller händelser, som gör mina barn glada. Nåja, jag ska väl erkänna att jag med uppskattar dem. När de två äldsta var små, så såg jag till att vi varje år besökte en cirkus och en djurpark. Jag försökte få till det så vi besökta olika varje år. Alla de stora djurparkerna har vi besökt, och både stora och små cirkusar har fått roa oss.

 

 

 

Ett bra tips är att passa på att besöka sådana när man är i utlandet. Cirkus i USA och Tyskland tillåter till exempel vilda, farliga djur och vi fick se lejon och andra rovdjur, som inte får visas i Sverige, när vi varit där. Djurpark i USA var en beklämmande upplevelse. För att besökarna verkligen skulle se alla djur, så placerades bland annat lejon i en trång bur.

 

 

 

Eftersom jag började om med småbarn när de stora vuxit upp, så kan jag fortsätta roa mig... förlåt, honom (hrm) med spännande upplevelser. Nyligen var jag och Kevin på cirkus i Göteborg. Han hade fått pengar i sitt påskägg, och dem lade han på sockervadd, godis och en tur på kamelryggen. Mest spännande tyckte Kevin att det var när lindansaren ramlade ner. Kanske borde cirkusar turnera med mindre erfarna artister, då missarna roar mest...

 

 

Helgen efter var det dags för Barnens Hinderbana. Det är Gladiatorerna från Tv4, som tävlar mot barn mellan 7 och 13 år. En hinderbana av uppblåsbar karaktär fanns för dem och i slutet fick barnen försöka ta sig igenom gatloppet, där alla gladiatorer stod på rad och försökte puckla på ungarna. Jag tyckte det skulle vara kul att se kändisarna in action, men Kevin och Lennox höll inte med och jag fick låta bli att bli star struck.

 

 

I stället hägrade hoppborgar, rodeo på bångstyrig tjur, boxning med gigantiska handskar och andra barnnöjen.. Jag och Tom fick snällt stå och titta på med barnen köade till aktiviteterna. Just detta var kanske inget som roade mig, såsom vissa andra saker vi gör, men är barnen glada, så är jag också glad. Därför kommer jag fortsätta gör mig och barnen lyckliga, även om det innebär en del kostnader. Det är ju så värt det!

 

När jag häromdagen fick mig en ofrivilligt lång resa genom Sverige, så finns ju chans att reflektera en hel del. Ibland har jag funderat på att stanna vid varje komisk skylt och fota dem för att göra ett roligt collage. Men ärligt, vem orkar det?

 

Åtskilliga är bynamnen, som får mig att dra på smilbanden. Många härrör från ett forntida bondesamhälle, inte sällan med namnet på den man som stoltserade som innehavare av ägorna. Men vilka namn de hade! Sven-Bengt och Erik-Lars. Seriöst; vilken mamma ropar ut på gården: "Erik-Lars, middagen är klar!"

 

 

(På bilden syns dessutom tydligt att Tomten inte alls bor på Nordpolen. Han är granne med Sven-Bengt i mellanmjölkens land!)

 

Ibland låter ställena man passerar som roliga platser. "Skumpagården" till exempel. Syftar det på champagne eller skumpiga hästryggar? Oavsett vilketdera, så verkar det vara ett kul ställe.

 

"Haggården" väcker frågor. Ska det avstavas Hag-gården (vilket låter mysigt) eller hagg-gården (dit vill man inte!)?

 

Men det är inte bara skyltar jag reflekterade över. Ta till exempel musiken. Ute i obygden har man inte så många radiostationer att välja mellan, men NRJ (tror jag det var) rattades in. En medelmåttig låt avlyssnades och därefter säger radioprataren att det där var låt 687 av listans 1000 bästa låtar förra året. Men hallå...? Ska jag sitta i timmar utan att få en sjysst poplåt? Är det bra radio? Som när det lackar mot jul och vissa stationer envisas med att enbart spela jullåtar i en hel månad. Som om det finns mer än fyra bra jullåtar... Mycket skit blir det och därmed tappade lyssnare.

 

Firmanamn är ju också intressanta. I Skövde passerade vi Böja-Bagarn. Fast jag läste Baja-bagarn. Inte så aptitligt kanske. Dekalen nedanför såg jag förvisso inte, men är ett bra exempel på när man bör byta namn (eller förkortning).

 

 

 

Som sagt, det blir en massa reflekterande under en sextimmarsresa. Deet är nog den enda behållningen av att ratta fram en hel dag!

 

 

Ibland är allt emot mig. Fast det är väl lika bra att ta all skit på en gång. Ta bara min påskresa:

 

På onsdagen lyckades jag skriva ut flygbiljetterna under stort mankemang. Jag har nämligen bara lyckats få till skrivaren så jag kan skriva ut från mobilen och inte datorn. Sedan Kevin slarvade med vatten, så flippade min telefon ur och det var väldigt krångligt att få till två utskrifter. När jag satt med biljetterna, så undrade jag varför det stod den 11 april på dem, när det ju var den 12:e. Insåg snabbt fadäsen: jag hade bokat till gårdagens flyg!

 

Då jag insåg att många skulle bli ledsna över vår frånvaro, så tänkte jag att jag fick lägg tusen Carl Gustaf på en ny biljett, så vi trots allt kunde åka med det planerade flyget. Bokade och betalade. Sedan undrade jag varför det stod den 13:e på biljetten, när det ju fortfarande var den 12:e....

 

Telefonkontakt med Norwegian, som annulerade resan eftersom jag ångrat mig så snabbt. Hittade i stället en hyrbil som skulle från Göteborg till Stockholms central. Perfekt ju! Gratis resa ända till huvudstaden.

 

Det skulle visa sig att bilen var sprillans ny från fabriken, en volvo V60. Resan upp till huvudstaden flöt på problemfritt och jag tackade min lyckliga stjärna för att man kan vara en Hertz freerider. Tyvärr tog jag ut glädjen för tidigt.

 

Bara meter från Centralstationen i Stockholm lämnades bilen av och Kevin och jag traskade nöjda in mot uppsalapendeln. En minut kvar till avfärd nådde vi vagnen, bra för att läsa att biljetter minsann inte säljs ombord. Vi gick till en SJ-automat och beställde biljetter till nästkommande tåg. Gick in för att kolla på tv-monitorn från vilket spår tåget går, utan att hitta vår avgång. Mystiskt! Strax upptäckte jag dock att det stod SL på biljetten och någon jäkla pendel som stannar 800 gånger innan Uppsala var helt uteslutet! Fick snällt köpa nya biljetter, men ska skriv och klaga efersom det är extremt otydligt huruvida det är SL eller SJ-biljett man håller på att köpa.

 

Vi hann med tåget, eftersom det inte gick 20.11. Det var ett annat tåg som sattes in på sträckan, för det fanns ingen personal till det ordinarie tåget. Framåt Märsta berättar tågchauffören att tåget är för långt, så de i de sista vagnarna måste gå framåt i tåget ifall de behöver kliva av. Perrongen räckte nämligen inte till. Strax därpå berättade chauffören att vi måste vänta på polisen, för människor har setts promenera på banområdet. 20 mnuters väntan för att några puckon inte kan hålla sig utanför staketen...

 

Äntligen framme i Uppsala! Bussarna i staden är dock inte kända för att ha frekventa avgånger, så 17 minuter skulle vi behöva vänta innan bussen kom. I svinkyla. Och jag utan jacka, eftersom "det är lugnt, våren är ju här, hur kallt kan det bli?" Det slutade med taxifärd och klockan 23 kom vi äntligen fram. 

 

För den som vill resa billigt så är freerider perfekt. Du betalar ingenting utom möjligen 140:- i försäkring som eliminerar självrisken. Bilarna är alltid av senare årsmodell, helt nystädade och fulltankade. Du behöcer inte betala någon bensin heller. Det finns även andra företag som har samma grundidé, ex Driveback. 

 

Fast att hyra bil är heller inte så dyrt som man kan tro. När jag skulle hämta Kevin på Arlanda för två månader sedan, fick jag kort varsel och alla flyg- och tågbiljetter var dyra (runt tusenlappen). Det billigaste alternativet var att hyra bil, vilket var smidigt eftersom jag då slapp åka tåg och buss från  Arlanda/Stockholm.

 

Slutet gott, allting gott, för hemresan var bokad till rätt dag och tid!