Så fantastisk omtänksam
Tre barn har jag satt till världen. Två har flugit iväg, men lille Kevin är kvar och får mammas odelade uppmärksamhet. Personal på dagis och skola, samt vänner och bekanta vittnar om hur ovanligt omtänksam Kevin är. Och jag kan inte annat än att hålla med. Jag blir så varm i hjärtat när jag ser hur han bryr sig om människor och djur.
På dagis var det alltid Kevin som såg till att de små barnen hade det bra. Var det någon som ramlade omkull, så var han alltid där och hjälpte barnet att resa sig. Nu går han i förskoleklass och i en parallellklass finns en handikappad pojke, som sitter i rullstol. Kevin är så omtänksam och leker med honom och hjälper honom med rullstolen. Han har till och med gömt sig utanför matsalen i stället för att gå ut på rast, just för att han ville hjälpa sin vän med rullstolen nerför rampen mot skolgården.
Häromdagen fyllde jag år. Kevin hade satt larmet tio minuter inann vi brukar gå upp, men han vaknade av sig själv en timme tidigare, hämtade sin gitarr och sjöng "Ja må han leva" (ja, "han") så det stod härliga till. Jag fick också en present av honom. Han har ju ingen möjlighet att själv gå och handla, utan han tog några saker vi har hemma. För den oinvigde kan det verka som struntsaker, men jag vet att det var de finsate sakerna Kevin tycker om. Det var en godisklubba, julgranspynt han gjort på skolan (och där fick han lite ångest och bad att få tillbaka det med en gång), ett halsband han inte hunnit pärla klart, men han sade att jag kunde få göra det. För i Kevins värld är det roligt att pärla, så att han tyckte att jag kunde få göra det visar hans gest att jag ska få ha kul. Sist, men inte minst, fick jag en ask plåster. Kevin ÄLSKAR plåster och sätter på sig några stycken varje dag. Eftersom han älskar plåster, så är det ju inte så konstigt att han tänkte att jag också gör det.
Förra året köpte han ett rör treo till mig. Han ville inte att jag skulle ha all den huvudvärk jag drabbas av.
Lycka är när man inser att ens barn växer upp till en god och omtänksam medmänniska.
Kommentarer
Trackback
