Tio saker jag inte kommer sakna med Göteborg
I väntan på att jag ska skriva färdigt ”Tio saker jag kommer att sakna med Göteborg”, så kommer här den motsatta listan.
10. På sista plats hamnar strejkande hiss. Lyckligtvis har det inte hänt ofta, men att behöva traska upp fem våningar med tunga matkassar när man redan har dålig kondis är en fasa. Visst borde jag alltid ta trapporna i stället för att ta den enklaste vägen, men så länge jag har tio ursäkter på lager, som ont knä, så kommer jag undan med hissåkandet.
9. Nu var jag bara dit en gång, men på nionde plats hamnar Kvibergs marknad. Jag målade upp en bild i huvudet av käcka försäljare som krängde egentillverkade korvar eller godis, smycken och skojiga leksaker. Det kunde inte ha varit mer fel än så! Hälften av stånden var folk som dukade upp ett överfullt bord med loppisprylar. De som hade nya produkter att sälja var inte billigare än vilken annan affär som helst. Undrar hur många av varorna som är stöldgods? Dessutom har jag aldrig tidigare hållit så hårt i min mobil i fickan, livrädd att åtskilliga ficktjuvar huserade i lokalerna.
8. Nästa punkt kan se liten ut, men grannen under oss älskade att röka på balkongen. Vinterhalvåret var bra, men så fort vi hade balkongdörren uppe de varma månaderna, så fanns risken för tobaksdoft i hela vardagsrummet. Not nice.
7. En fördel med att bo i höghus är att barnen kan hitta många lekkamrater. Tyvärr inte alltid bra barn. Gnäll, bråk och slag hörde till vardagen och ett par ungar bannlystes från vår lägenhet av olika anledningar.
6. När man bor i en stor stad, så blir avstånden/köandet rätt tydligt. Varje morgon körde jag från Kortedala till Hisingen, genom Tingstadstunneln i rusningstrafik. Kevin gick på förskola på ett ställe, Lennox på ett annat och jag jobbade på ett tredje ställe på Hisingen. Morgonrutinen tog nästan en timme. Och så samma visa när man skulle hem igen. Samtidigt har jag uppskattat min och barnens olika konversationer kring allt och ingenting när vi köat oss fram. Vetgiriga barn är så tacksamt!
5. Nu är vi halvvägs på listan! Något jag snabbt fick erfara i Göteborg är att de verkar ha en p-vakt per tio invånare. Banne sig den som försökt fuskparkera! Glömde man betala för parkeringen, så var oddsen helt klart i favör för att man fick en p-bot.
4. Vad är typiskt västkusten när det handlar om mat? Fisk i stora lass! Inte nog med att man kan köpa det i affären – utanför de stora affärerna står alltid en fiskbil med färsk, stinkande fisk. Jag har blivit en hejare på att hålla andan tillräckligt länge för att kunna halvjogga förbi all odör in till räddningen bakom ICAs automatiserade entrédörrar.
3. På en bronsplats hamnar blåsten. Har man levt större delen av sitt liv i ett läigt Uppsala, så är man inte beredd på stormvindarna. Kevins dagis hade ett speciellt utsatt läge, och ibland fick man halvligga framåt för att inte dråsa i backen. Fixa frisyren på morgonen var lönlöst, så jag hade allra oftast håret i en tofs.
2. Uppsala är platt som en pannkaka. Vi har typ en backe i hela staden. I Göteborg, däremot… Det hade kunnat vara ett bra tillfälle att få gratis träning (när jag hade gått upp 20 kg sedan jag flyttade dit gav jag upp och slutade väga mig). Dessutom bodde vi på en höjd, så när man skulle hem från spårvagnen, så gick det bara uppåt, uppåt. Och eftersom det är pinsamt att flåsa som en blåsbälg, så försöker man andas normalt när man möter någon, vilket gör att man håller på att tuppa av av syrebrist.
1. Guldplatsen går till… * trumvirvel*… Kortedala Nya vårdcentral. Sveriges sämsta? Jag valde den för att den var närmast plus att de har så bra öppettider (8-22 på vardagar, samt öppet på helgerna också). Personalen har pratat högt inför patienterna om andra, tragiska patientöden (som att soc är på väg för att ta en kvinnas barn). Min läkare har varit indränkt i parfym. Personalen har högt diskuterat något dåligt de fått höra på morgonmötet (så till den grad att ena personen var på gränsen till att börja gråta). Trots att jag var till vårdcentralen så många gånger, så blev jag alltid uppropad minst 15 minuter efter utsatt tid. Min läkare hävdade att ett par av mina problem var biverkningar av medicinerna jag tar, men jag har kolla FASS och det finns ingen som helst notering om det som biverkan. Andra gånger har hon sagt att jag ska gå hem och ta en ipren. Hon vägrade skriva remiss för utredning. Hon tyckte att trots att jag ff är sjuk på 25%, så ville hon inte sjukskriva mig, eftersom jag ju har semester nu. Ska jag fortsätta? Helt sjukt att de får bedriva verksamhet! Nu håller jag tummarna för att Storvreta VC levererar. Det kan i alla fall knappast bli värre.
