emblasmatte

Denna lista är lite lättare att skriva än den förra, eftersom det finns fler positiva saker att säga om min förra boendestad.

10. I Uppsala är trafikanter alltid egoistiska. Jag har reagerat på det förr och när man åker i andra städer, så blir skillnaden tydlig. I Göteborg, liksom på de flesta andra ställena i detta avlånga land, så ser man tillsammans till så trafiken flyter. Det gäller till exempel kugghjulsprincipen. Aldrig att du blir insläppt i trafikköer om du står på en sidoväg i Uppsala. Du kan få vänta tio minuter innan en vänlig själ (turist?) släpper in dig. 

9. Shopping är ju alltid trevligt och i Göteborg finns Nordstan, ett gigantiskt shoppingcenter i stadens hjärta. Jag gillar att allt finns samlat på en enda plats. En nackdel finns dock med Nordstan: det finnsa sjukt få sittplatser. Jag vet inte om grundtanken är att folk man ogärna vill ha där ska hålla sig undan i och med att man inte har någonstans att sitta. Jag tycker dock att det finns bättre sätt, som att ha köpcentret stängt på sena kvällar och nätter. Nu dras knarkande ungdomar gärna dit nattetid och de skräms ej av få sittplatser, eftersom de inte har problem med att sitta på golvet.

8. Spårvagnar är ett bra sätt att ta sig fram på. Om man är van vid Uppsalas sjukt dåliga kollektivtrafik, så kan man inte annat än älska Göteborgs. I Uppsala går sista bussen hem från stan halv tre en fredag- eller lördagnatt, vilket innebär att man får dra från nattklubben klockan 2. Är man på galej i Stockholm, så får man avsluta partajandet redan vid midnatt om man vill hinna med sista tåget hem. Stockholm och Göteborg har kommit långt vad gäller att transportera folk på dygnets alla timmar. Något säger mig att det aldrig kommer ske i Uppsala. Kanske förväntas alla medborgare ta cykeln från krogen här...

7. Detta leder oss vidare till Avenyn. Vilket område för en nattklubbsälskare som jag! Klubarna avlöser varandra och de flesta har olika inriktningar. Själv föredrog jag ett ställe, där de hade tre olika dansgolv. Ledsnade man på musiken på ena golvet, så drog man vidare till det andra. Tyvärr har jag alltid hatat Sveriges system med inträdesavgift. Antagligen för att se till så gästerna inte drar vidare till nästa ställe, för vem vill lägga summan av 3 öl på ett nytt inträde? Trist att klubbarna inte kan konkurrera med bästa musiken eller billigaste barpriserna i stället, som man gör i andra länder.

6. Sedan ett par år tillbaka så använder jag extensions. Anledningen är att stressen (?) gjorde så mitt hår helt enkelt gick av i axelhöjd. Jag har alltid haft långt hår och alltid älskat det, så givetvis var detta något som bidrog till mer stress. Jag vet inte hur mycket pengar jag lade på olika produkter, både att smörja in håret med eller att inta som tabletter. I Göteborg har jag gått hos en salong som enbart sysslar med extensions, vilket gör att de är väldigt professionella. Folk har inte sett att jag har dessa, utan jag har fått mycket beröm för mitt hår. När jag avslöjar att det är löshår, så blir de alltid förvånade. Jag misstänkter att jag kommer fortsätta åka till Göteborg för mitt hår. Jag kan ju alltid hälsa på en massa av mina nyvunna vänner/kollegor/elever när jag ändå är där!

5. Halvvägs ner i min lista har vi utflyktsmål som jag gillat ordentligt: Universeum och Slottsskogen. Tyvärr har jag inte besökt dem så ofta som jag velat. Eftersom Uppsala lider brist på utflyktsmål (brutalt uselt utbud, framför allt för barnfamiljer), så uppsakattar jag ställen som jag vill återkomma till hela tiden. Slottsskogen är gigantisk och har både en megastor lekplats och en djurdel med inhemska djur. Universeum har också olika delar: regnskog med levande djur, akvarier med bland annat hajar och en massa roiliga "experiment" för barn. Jag köpte årskort där. Kevin vill hela tiden åka dit igen. 

4. Mina nya vänner kommer jag givetvis sakna. Tack vare internet så kom jag i kontakt med flera stycken och det känns så tråkigt att ha dem på så långt avstånd nu. Men jag är oerhört tackam för att jag fått träffa dem, för i början kände jag mig så olyckligt ensam och kunde bara göra något roligt med Tom hela tiden. Inte för att jag inte gillade att vara med Tom, men ibland kanske man vill ta upp tjej-grejer eller bara vädra tankar som man ville ha input på.

3. Jag brinner för mitt jobb och kom väldigt, väldigt nära mina elever på Skälltorpsskolan. Många goa kollegor fanns det givetvis också, och alla dessa personer har gjort stort avtryck i mitt hjärta och de kommer att vara djupt sakande. Mina åttor kommer dock att påminnas om mig under nian; jag har ett litet hemligt projekt på gång...

2. Det fanns flera saker och personer som betydde mycket för Kevin och hans utveckling. Dels fungerade förskolan ypperligt: i Göteborg serveras alla förskolebarn frukost klockan 8 (underbart att slippa ta striden vid köksbordet varje morgon, när man har tidsbrist och sonen ännu inte är hungrig). På Kevins förskola hade de också "6-årsklubben" för de barn som ska börja skolan i höst. Tre dagar i veckan gick de på utflykter, bland annat till olika museer.

Kamrater påvekade Kevin också.  Toms sexåriga släkting Zimona hade skinn på näsan och kunde sätta Kevin på plats ibland, vilket han behövde. Lennox, Toms son som är lika gammal som Kevin, bodde varannan vecka med sin pappa (och mig och Kevin så klart). Han är en helt fantastsik pojke, väluppfostrad, snäll, rar och omtänksam. Kevin har inte kunnat haft en bättre "styvbror"! Kevin saknar honom mycket. Lennox har haft mycket bra inflytande på honom.

1. På ohotad förstaplats hamnar - givetvis - Tom. Han är i mångt och mycket min själsfrände och jag hade så gärna tillbringat resten av livet med honom. Tyvärr gjorde mitt mående så att det inte fungerade. Jag har i efterhand fått höra av min psykoterapeut att om man inte mår bra och sedan genomför en stor förändring i livet, så kommer man att må mycket sämre. Innan jag flyttade till Göteborg., så hade jag varit sjukskriven eftersom jag var på väg in i den berömda väggen. Nu gjorde jag en gigantisk förändring och började dessutom jobba heltid. Flera gånger fick jag be Tom om ursäkt och berätta att "det här är inte jag, jag känner inte igen mig själv". Jag gjorde en höna av en fjäder, heeela tiden. Jag beundrar honom för att han stod ut så länge.

Vi är lika på så många sätt. Inte minst älskar vi båda djupa, kluriga diskussioner. Tom öppnade mina ögon för serier och filmer, poddar och annat jag inte hade ägnat mig åt så mycket. Jag minns hur vi kunde ligga bredvid varandra, jag i hans famn, och tillsamman lyssnade vi på Ricky Gervais och Karl Pilkington och skrattde och njöt.

Jag har aldrig tidgidare i mitt liv känt mig så trygg som när jag legat i Toms famn. Alla bekymmer bara rann iväg och jag blev lugn.

Under hela tiden har Tom varit helt otroligt bra på att visa kärlek. Han har intre ens behövt säga "jag älskar dig" (fast det gjorde han också), hans handlingar, blickar etc visade vad han kände. Även efter att det tog slut, så har han fortsätt via mig det, eftersom vårt förhållande inte tog slut pga bristande kärlek. Tvärtom, vi älskar varandra fortfarande, men det blev omöjligt att bo tillsammans. 

Jag tänker på honom mest hela tiden. Och det är jobbigt, det gör så ont att förlora någon man älskar så mycket. Jag var villig att ge upp all min tryghet här i Uppsala för hans skull, och jag skulle ha gjort det igen. Några har frågat: "Ångrade du att du flyttade till Göteborg?" Mitt svar är självklart nej. Hur ska jag kunna ångra ett år med en man jag älskar så mycket? Det enda jag är ledsen över är att jag inte mådde bra nog för att det skulle hålla.

"Du hittar snart en annan". Det är lätt att hitta någon, men jag tvivlar på att jag lyckas hitta en annan lika bra som Tom. Han är min måttstock och i min värld är han så nära idealet man kan komma.

I mitt hjärta bär jag med honom vart jag än går.