emblasmatte

När man provat allt, så vänder man sig till slut till okonventionella metoder. I 30 år har jag haft problem med sockerberoende och det senaste året förvärrades det. Vågen bågnar under min vikt, huvudet pulserar dagligen i sin jakt på sockerkicken och vitaminer och mineraler lyser med sin frånvaro i min kost. Nu är det dags för förändring!

 

Visst har jag provat "allt". Och visst har jag misslyckats varenda gång. Det ÄR svårt att bli av med beroende, oavsett om det är alkohol, spel eller mat. Jag blir förbannade när ignoranta människor hävdar att man inte kan vara beroende av socker. Eller att "det är väl bara att låta bli att äta, hur svårt kan det vara?" Det är mitt krig varje dag och tro mig - sockerberoende är till och med svårare att bli av med jämfört med alkohol, cigaretter eller värktabletter, av den enkla anledningen att det är ett sjujäkla projekt att undvika socker idag. Det finns i det mesta man äter.

 

Jag har accepterat att jag har ett beroende och jag har också bestämt mig för att göra vad jag kan för att bli av med det. Därför bokade jag upp mig på ett par sessioner hypnos! Anledningen är för att jag läste en artikel av en journalist som provade hypnos på egen hand. En skribent som alltså inte fått betalt för att vinkla artikeln till att bli reklam åt hypnotisören. Författaren skrev att besvikelsen var stor när hon efter första besöket hade minst lika stort sötsug. Men efter andra sessionen hände det- hennes önskan att äta socker i tid och otid försvann!

 

Idag hade jag min första bokade tid. Allt var väldigt annorlunda mot vad jag trott. Jag har sett hypnotisören som fått folk ur publiken att tro att de är hundar och När de väckts ur hypnosen så här de inget minne av något.

 

Boel, min hypnotisör i Stockholm, valde jag ut då hon hade en massa bra recensioner och rekommendationer. Om jag nu ska prova en ny metod, så vill jag ha den bästa, även om det kostar mer. 

 

Första timmen gick åt till att diskutera frågeformuläret jag fyllt i (sex sidor!). Hon berättade att hon behandlar roten till problemet, inte bara själva handlingen att stoppa socker i munnen. Då övergår man ofta till ett annat beroende och då är all tid och alla pengar kastade i sjön. Det gäller att ta tag i orsaken till beroendet.

 

Boel gick igenom och föreslog olika vitaminer etc som jag bör ta. För henne var det rätt tydligt att en hel del av mina problem åtminstone delvis beror på brister i mitt näringsintag. Det lär definitivt vara sant.

 

Andra delen av sessionen var själva hypnosen. Till skillnad från jippo-hypnosen på scen, så är man här helt närvarande hela tiden. Man bestämmer vad man vill säga och kan avstå från att svara om det är känsligt. Jag skulle dock svara det som dök upp i huvudet och inte försöka tänka rationellt. Det undermedvetna och känslor är sällan rationella.

 

Varje besök handlar om olika känslor man beskrivit i frågeformuläret. Jag hade 8 hela känslor, vilket är fler än vanligt.  Idag arbetade vi med min rädsla för att bli bortstött - av vänner, familj eller pojkvän.

 

Det som förvånade mig mest är det som dök upp i mina tankar. Det var något från barndomen som gjort mig rädd och ledsen. Fast grejen är att jag inte har något minne alls av att något sådant ska ha hänt. Men kanske minns mitt undermedvetna när jag var för liten för att jag aktivt ska minnas det som vuxen. Kanske var det jag upplevde bara en omskrivning för något annat jobbigt. Det spelar ingen roll, så länge jag blir bättre så är jag nöjd.

 

När jag väl tog tag i alla jobbiga känslor i denna situation - jag kände mig rädd, övergiven, arg - och gjorde mig av med dem via en fysisk handling i tanken, så kändes situationen helt annorlunda. Nu var jag inte rädd eller arg utan glad och trygg. 

 

Jag vet ännu inte om detta kommer att fungera. När jag kom hem till Storvreta igen så insåg jag att jag i alla fall inte ätit något alls på sju timmar och hade trots det ingen längtan efter snabbt socker. Jag märker att även om jag får godistankar i huvudet, så släpper jag den tanken omedelbart. Förr gnagde den tanken och gjorde att jag till slut gav efter för suget.

 

Vi får se hur det känns de närmaste dagarna. Om två veckor är det dags för nästa session och jag hoppas ni kan hålla en tumme eller två för mig. Mitt hjärta vill ändra mitt liv - nu får jag se ifall hjärnan accepterar det också.