När onormalt blir läskigt normalt
När man har haft krämpor eller besvär, så får man en läskig acceptans för dem efter ett tag.
Efter en tiotimmars sömn förra natten, så kan man ju tro att jag borde vara utvilad. Men det är jag inte. Jag har glömt bort hur den känslan faktiskt är. Jag vet att jag en söndag för flera år sedan vaknade upp och hade energi. Hela dagen fick jag en massa gjort och jag var så rädd för att jag skulle återgå till min abnorma trötthet. Dagen därpå var allt som vanligt igen och det är egentligen väldigt sjukt att jag kan längta efter något som är andras vardag.
Efter att ha lämnat Kevin på skolan, så körde jag som vanligt till jobbet. Liksom alla andra arbetsdagar är jag så vansinnigt trött och jag vet att hade jag varit hemma och lagt mig på sängen hade jag somnat inom fem minuter. Visst, en del säger så, men i mitt fall är det bokstavligen. Igår var jag ledig och efter att ha lämnat Kevin på skolan så kom jag hem och lade mig klockan 9 igen och sov 4 timmar. Utan problem somnade jag alltså i går kväll, sov djupt och länge och ändå vill jag sova klockan 9 igen. För andra är det exceptionellt att vara så trött trots all sömn och drabbar bara när man är sjuk. I mitt liv har denna ovanlighet blivit vardag.
Likaså med huvudvärken. Vissa drabbas bara någon gång om året. Själv är det min dagliga plåga. Visst är en hel del av värken läkemedelsutlöst, men när migränanfallen periodvis kommer varenda dag, då är det inte lätt att vara kaxig. Folk försöker visa sympati när de själv drabbas av huvudvärk och säger "stackars dig som har det så här varje dag". Men vet du, du har faktiskt ingen aning om hur det är att ha huvudvärk dagligen. Det går inte att föreställa sig den plåga det innebär, att vara hindrad från att göra en massa saker - allt från att städa hemmet till att ha roligt med vänner. Likväl som en barnlös person aldrig kan förstå den smärta en förlossning innebär, så kan du inte veta hur det är. Det är inte bara smärtan, det är allt omkring som drabbas.
Tänk om jag hade haft ett normalt liv. Det är lite bittert faktiskt att veta att hela mitt liv hade varit så mycket mer givande om jag bara slapp värken och tröttheten.
Om du hör till de lyckligt lottade i livet och slipper dagliga plågor, så ska du se till att verkligen njuta av livet. Plötsligt kan något hända så att du aldrig mer får det så bra som du faktiskt har det just nu. Man saknar inye kon förrän båset är tomt...
Kommentarer
Trackback