emblasmatte

Att vara artig och omtänksam mot sina medmänniskor borde vara en självklarhet. Men är det så?

 

Jag har alltid varit noga med att lära både mina barn och mina elever hur man beter sig. Tyvärr tänker inte alla föräldrar likadant och det är frustrerande.

 

När Kevin började plocka åt sig godisklubbor på pizzerian, förvisso efter att ha frågat om han fick ta, så behövde vi ta ett snack. Jag förklarade att det anses som tiggande om man alltid tycker sig ha rätt att be om både det ena och det andra. Och att tigga är ingen fin egenskap.

 

När vi häromdagen skulle till pizzerian, så frågade Kevin mig hur han skulle göra om han ville ha en klubba. Jag förklarade att man får snällt vara tyst och hoppas att de frågar om han vill ha en klubba.

 

Väl framme vid disken, centimetrar från klubborna, stod så Kevin och sken som en sol. Jag riktigt såg hur han hoppades, men ingen verkade tänka att en sjuåring älskar godis. Till slut var det dags att gå och halvvägs till dörren frågade pizzabagaren äntligen om han skulle ha en klubba.

 

Jag kände mig så stolt att Kevin kunde stå emot impulsen. Livet handlar inte bara om att få eller att bara tänka på sig själv. Lär vi inte våra barn det, så har vi snart ett samhälle fullt av odrägliga personer.

 

Många av mina elever har bra uppfostran. Tyvärr finns det ett antal som dock alldeles för sällan får reflektera över olika beteenden. Jag gör vad jag kan i klassrummet, men det är en omöjlig uppgift om jag inte har föräldrar som drar sitt strå till stacken.

 

Det gäller att vi alla hjälps åt att dana morgondagens medborgare. Kevin har lärt sig att spontant ge komplimanger, att tacka om någon säger något fint om honom, att hälsa genom att ta i hand osv. Tänk på att det är lätt att lära barn, men svårt att lära om när man är vuxen. Därför är det viktigt att börja i tid.