emblasmatte

Många människor är måna om sitt privatliv. Det förstår och accepterar jag utan problem. Däremot har jag lite svårt att förstå varför man absolut inte vill att foton på ens barn finns ute i cyberrymden.

 

Som skäl har jag fått höra om äckliga pedofiler, som kidnappar bilder på just ditt synnerligen vackra barn. Vad har man för grund till den tron? Jag menar, tänk efter. Internet svämmar tyvärr över av bilder på barn i alla åldrar som utsätts av dessa rovdjur. Jag utgår från att du inte skulle publicera nakenbilder på ditt barn, och skulle då en pedofil ladda ner din bild och photoshoppa ansiktet på en annan bild när någon förgrips? Jag antar att pedofiler inte är intresserade av att se på påklädda barn. Med andra ord kan vi utesluta pedofil-kidnappning av dina foton.

 

Vilka argument finns kvar? "Mitt barn ska själv få välja om hen ska bli publicerad". Ok, hur många mikropromille av yngre tonåringar låter bli att publicera selfies? Detta argument är alltså rätt platt.

 

"Tonåringar kan skämmas över publicerade barnbilder". Vilken förälder publicerar pinsamma bilder? undrar jag då. Själv publicerar jag massor av vardagsbilder på Kevin, och jag väljer alltid de finaste fotona.

 

Nej, jag har svårt att finna riktigt bra skäl till denna anonymitet. I stället ser jag fördelarna; man delar med sig så släkt och vänner kan se min och Kevins vardag. Många fina foton hade aldrig nått deras ögon om jag varit extremt restriktiv med publiceringen.

 

Jag misstänker att en stor del av min åsikt baseras på mitt eget förflutna. När jag flyttade hemifrån, så hade jag ett enda foto från min uppväxt. Jag trodde alla foton försvunnit i alla husflyttar och uppslitande skilsmässor/separationer. En dag kom det en pärm på posten. Min f.d. styvpappa hade gått igenom alla sina foton och gjort pärmar med foton till alla oss syskon. Det här är nog den finaste present jag någonsin fått!

 

Att aldrig ha foton att minnas från gjorde att jag själv inte mindes mycket alls från min uppväxt.  Nu återfick jag en massa minnesbilder och jag är så tacksam för det. Mina egna barn ska inte behöva känna likadant, så därför har jag alltid dokumenterat en massa.

 

En del reagerar över att Kevin har Facebook. Anledningen förstår ni nog nu: jag använder den så att han har tillgång till alla foton på honom/händelser i hans liv. Även om huset brinner upp, så är fotona alltid trygga och kommer alltid finnas där för honom när han blir äldre.

 

För: om du inte minns ditt tidigare liv: vem är du då?