emblasmatte

I höstas gjorde jag valet att försöka bli av med mitt sockerberoende med hjälp av hypnos. Redan efter första sessionen var jag så gott som botad! Plötsligt kände jag inget sug längre, att handla var inte längre ett problem när jag närmade mig godishyllan. Jag var så glad, men visste att eftersom jag fortfarande åt glass på kvällarna, så var jag inte helt botad.

 

 

Tyvärr är det en dyr behandling - över 2000:- varje gång, och därför hade jag bara möjlighet att gå två gånger. Men vad gör lite glass, tänkte jag. Fyra månader senare var jag dock tvungen att bli sjukskriven på 100% och det tog mer eller mindre knäcken på mig. Trots att jag inte längtade efter sött, så började jag äta det igen och ganska snabbt återföll jag i mitt sockerberoende. 4500:- åt skogen...

 

Nu under somamren såg jag ett erbjudande om hypnoterapi i Uppsala. Tre timmar för 500:- var klart överkomligt och jag slog till. Denna gång insåg jag dock hur olika hypnosterapeuter arbetar.

 

 

Även om jag kände mig mer hypnotiserad denna omgång, så känner jag ingen förbättring. Kanske beror det på att denna terapeut bakar in alla mina problem och försöker lösa allt på en gång. Jag har visserligen en gång kvar, men med tanke på hur bra jag blev hos förra terapeuten första gången, så har jag lite tappat hoppet.

 

Ändå inser jag att det ändå var tur att det gick så bra som det gjorde redan första gången i höstas. Man jobbar nämligen med negativa känslor man känner om sig själv (det är sådant som leder till beroende, inte något fysiskt begär egentligen) och normalt brukar patienter, efter en utfrågning som heter duga, ha 2 eller 3 känslor, som är grunden till deras beroende. Jag hade tyvärr 8 sådana, och att hon lyckades hitta en rätt känsla av 8 var ju inte bara skicklighet utan också tur.

 

 

Jag vill så gärna tro på snabba lösningar, vilket det ju var i höstas. Jag vill så gärna kunna tycka om mig själv, kunna känna mig älskad och behövd. Sådant är helt omöjligt att bota genom att någon säger att den älskar mig eller att jag är en underbar människa, så jag har satt allt mitt hopp till hypnos. Det känns som att alla dessa negativa tankar om mig själv funnits mer eller mindre hela livet och det känns så tragiskt att jag har genomlevt mina bästa år utan att kunna vara lycklig innerst inne. Jag vill bara få några år med inre lycka nu. Men om jag inte blir bättre nästa session, vad gör jag då?